Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har deras indirekta inflytande varit mycket betydande. Genom sitt intima
samarbete med socialdemokratiska partiet har fackföreningsrörelsen varit
i stånd att påverka den politiska utvecklingen på ett sätt, som främjat
dess lönepolitiska och andra syften. Speciellt genom sin
arbetslöshets-politik har staten på senare tid lämnat värdefullt stöd åt fackföreningarnas
strävan att motverka starka lönereduktioner, när konjunkturen är vikande.
Genom sin fasta organisation ha fackföreningarna i sin tur bidragit
att stabilisera det socialdemokratiska partiets maktställning. Men för att
nå detta mål ha fackföreningarna — i stort sett och med vissa undantag
— måst avstå från en aktivitet av mera utpräglat monopolistisk karaktär.
En skarp monopolpolitik skulle ha utestängt en hel del arbetargrupper
från organisationerna och givit upphov till konkurrerande
sammanslutningar, ej minst på det politiska området. Att utnyttja sitt inflytande i
riksdagen medför mindre risker och i längden större vinstmöjligheter.
Det var också först sedan arbetarna och deras organisationer begynte
få politiskt inflytande, som svensk socialpolitik fick en starkare
utveckling. Man har ofta sagt, att modern socialpolitik har som en av sina
viktigaste uppgifter att verka utjämnande på inkomstfördelningen i samhället.
Den mycket starka expansion av socialpolitiken, som ägt runt sedan
världskriget och alldeles särskilt de senaste åren, har säkerligen haft en verkan
i denna riktning. Men det är dock lätt att överskatta betydelsen av detta
inflytande.
INKOMSTFÖRDELNINGEN.
Såsom redan nämnt representerade förra delen av 1800-talet en period,
då inkomstfördelningen av allt att döma utvecklade sig ogynnsamt ur
arbetarnas synpunkt. I fråga om den stora massan av arbetare vid denna tid,
d. v. s. jordbrukets underklasser, synes inkomstnivån i stort sett ha
förblivit ganska stationär, medan de mera välsituerade folkgrupperna, inte
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Särskilt åren 1921—23 och 1931—34 var arbetslösheten
ett skrämmande spöke i värt land — kulmen nåddes 1933 med 164,000 arbetssökande.
På alla sätt sökte samhället att lindra de förödande verkningarna av arbetslösheten.
Understöd utgingo till dem som ofrivilligt träffats av arbetslöshet (överst: arbetslöshetskort
stämplas på ett av Arbetslöshetskommissionens kontor; foto Gunnar Lundh), kommuner
och sammanslutningar sörjde för utspisningar (i mitten) och arbetsförmedlingarna gjorde
naturligtvis allt vad i deras förmåga stod att skaffa arbetssökande sysselsättning (nederst).
I och med 1935 inträdde återigen en högkonjunktur och arbetslösheten minskades år
från dr. — Foton.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
