Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för det svenska kosthållet. Dess största betydelse blev för oss liksom för
den europeiska kontinentens folk dess rika halt av C-vitaminer. Potatisens
allmänna införande i folkkosten under 1700-talets slut medförde därför
ingenting mindre än skörbjuggens försvinnande som en högst besvärlig
allmänt härjande folksjukdom.
Hur svenska allmogen i egentlig mening levde framgår av några citat,
som nedan anföres, från olika författare. Levander ger i »Fattigt folk och
tiggare» intressanta belägg på vad svenska folket i gemen ätit. Från Laholms
prosteri berättas 1796, att frukosten bestod av en sup, om den fanns, daver
bestod mestadels av sill och dricka med mjölk blandad, middag av kål,
ärter, soppa jämte kött och fläsk eller vad som kan åstadkommas, merafton
av brännvin, kvällsmat merendels av gröt, en afton kokt, den andra
uppstekt. I Södermanland var matordningen i en vanlig bondgård ungefär vid
samma tid följande: Frukost: svällda korngryn, med fläsk eller pannkaka
med lingon (ej lingonsylt) eller potatis uppstekt med fläsk. Middag: ärter
och fläsk eller välling eller rovmos eller kålrotsmos och härtill korv eller
sylta. Kvällsmat: bröd, salt sill, gröt och mjölk. I Uppland var bland
bönderna kosthållet liknande. Klockan fem sup och smörgås, klockan sju sill
eller strömming med rovor och som supanmat mjölk eller välling, klockan
tolv smörgås med sup, fläsk eller kött samt som supanmat ärt- eller
bön-eller korngrynsvälling, klockan fem kallmat och brännvin, hembryggt dricka
eller öl, klockan åtta mjölgröt, med sur mjölk.
Denna rikliga kost serverades nog främst hos de självägande bönderna,
vilka ju i allmänhet åto vid samma bord som sina tjänare. Att maten för
herrgårdarnas tjänstefolk varit betydligt sämre framgår på många sätt.
I sina skildringar rörande allmogens liv i Ingelstads härad i Skåne under
1800-talets första hälft berättar också Hörlén, att den föda, som bjöds
lantarbetare, drängar och vaktpojkar, var rik på mjölk och kött. Hörlén
uppgiver som måltidsseder i en bondgård i Valleberga socken i Ingelstads härad
vid 1800-talets början: »I regel ätas fyra måltider om dagen, vilka kallas
daore, midattan, mörkesmad och kvällesmad». Frukosten består av sill och
bröd samt uppkokad dricka. Middagen ätes klockan halv tolv. Till
supane-mat ges antingen köttsoppa på ärter eller kål eller ock välling eller skörjad
mjölk, varefter ätes kokt fläsk eller gåskött. Av sulvarorna på det s. k.
sulfatet fingo de äldre tjänarna och husmannen taga efter behag, men husmor
skar för till vaktepågen och »tösen». Mitt emellan middag och kväll åts
vid fyratiden på eftermiddagen ett mål. Då fingo tjänare och arbetare var-
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
