Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid universiteten, som ej så starkt äro tagna i anspråk av det tekniska och
rutinmässiga museiarbetet och där undervisningens krav utgör en kraftig
stimulans. Montelius själv förstod detta väl; han höll alltjämt föreläsningar,
vilkas befruktande inverkan på den yngre generationen knappast kan
skattas högt nog. Som förhållandena nu ligga till, är det därför också en
huvudsak, att universitetsmuseerna icke genom ett ensidigt handhavande av
forn-minneslagstiftningen berövas sina värdefullaste fynd.
Vid dessa museer liksom i Statens historiska museum i Stockholm
finnas också samlingar från medeltiden, i synnerhet av kyrklig konst, men
också av annat. En för vårt land ganska ny vetenskapsgren har uppstått
under de senare åren, som bidrager att sprida ljus över en period av vår
historia, för vilken de skrivna källorna äro torftiga och otillräckliga.
Linjen förlänges naturligt in i den nyare tiden. Den delas då på två
områden, vilkas förbindelser dock icke få förbises, å ena sidan den folkliga
kulturen, å andra sidan de kulturskapelser, som ligga på ett högre plan
och föras till konstens och konsthantverkets historia. Samlingsarbetet är
allbekant, framför allt genom Arthur Hazelius’ skapelse, det Nordiska
museet, vilket också är en medelpunkt för utforskningen av den materiella
kulturen. En ivrigt bedriven konsthistorisk forskning, som räknar framstående
målsmän, har upparbetat alla områden, kyrkobyggnader, slott, skulptur och
måleri ända ned till allra senaste tid. I detta sammanhang bör särskilt
nämnas den pågående inventeringen och beskrivningen av hela vår kyrkliga
konst i det brett anlagda verket »Sveriges kyrkor».
Folklig kultur omsluter såväl folkets andliga och sociala liv som de
byggnader och föremål det framställt. Det har anmärkts, att ett svenskt
lynnesdrag är att mera fästa sig vid det lysande och yttre, mindre vid
krafter och rörelser i människans inre. Anmärkningens riktighet bekräftas i
viss mån av folklivsforskningens läge. Vi äga storartade museala samlingar
och friluftsmuseer, stora och små; till dem anknytes en energisk forskning
i byggnads- och husgerådsformer o. s. v., vilken också indragit arbetsformer
och vissa sidor av det sociala livet, men folkets andliga kultur har skjutits
mera åt sidan. De ansatser, som gjordes på 1860- och 70-talen av Richard
Dybeck (porträtt se band 8, sid. 381) och Nils Djurklou väckte icke mycken
genklang. Insamlingsarbetet har fortgått, även vad tro och sed beträffar,
men i rätt stor utsträckning som ett bihang till insamlingen av folkmålen
(se nedan) och Nordiska museets arbete, och det fortsätter ännu, ehuru litet
är kvar och av detta det mesta förbleknat och förvanskat.
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
