Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av gammalt dvaldes humanismen i den latinska grammatikans skugga.
Vårt lands avlägsenhet och fattigdom vållade, att endast svaga böljeslag av
de stora humanistiska rörelserna och humanistisk vetenskap nådde våra
kuster. Den storvulna strävan att utforska eller rättare sagt konstruera vår
fornhistoria, som är förknippad med Olof Rudbecks namn, var ett alster
av vår stormaktstid och klingade ut med den. De första vetenskaper, som
bröto sig ut ur skuggan, voro de, för vilka den konstnärligt skapande
gestaltningskraften betyder lika mycket som forskningen, historien och
skönlitteraturens historia. De första innehavarna av lärostolen i estetik, till
vilket ämne också litteraturens och konstens historia hörde, voro skalder,
Atter-bom och Malmström. Geijer, som på en gång var en stor forskare och en
stor skriftställare, verkade tändande och väckande genom sina föreläsningar
och skrifter.
Mycket gott och aktningsvärt historiskt forskningsarbete utfördes av
generationerna efter Geijer; utgivandet av den stora samlingen av våra
me-deltidsurkunder, »Diplomatarium svecanum», fortskred, men avstannade
under 1800-talets senare del. Det kan icke nekas, att även historieskrivningen
smittades av den tillbakadragenhet, som utmärkte denna tids Sverige, den
olust att se världen i stort och att ge sig i kast med de stora problemens
sammanhang. Den som bröt nya banor och ingöt nytt liv i
historieforskningen och historieuppfattningen var den geniale Harald Hjärne (porträtt
se pl. vid sid. 288), en mäktig natur och sprudlande kraftkälla, som
samlade hängivna lärjungar omkring sig, utbildade dem icke blott till
metodisk forskning utan även till historisk vidsyn och verkade eggande och
väckande i de vidaste kretsar. I sin politiska verksamhet infriade icke
Hjärne de högt spända förväntningar, man ställde på honom. Hans
visionära syn på världshändelsernas utveckling gick icke alltid väl ihop med
dagens politiska sorger och omsorger; i det långa loppet har han fått rätt.
Den ledande synpunkten i samhällslivets historia var för honom
förståelsen av de stora uppbyggande krafterna, som samla folk och konung under
lagens herravälde i gemensamt ansvar till uppfyllelse av sina plikter mot
stat och samhälle, och i den yttre historien det stora sammanhanget i
världshistorien och klarläggandet av den uppgift, som tillfallit Sverige däri.
Så fördjupade han uppfattningen av vår stormaktstid; den framstår icke
blott som en kraftyttring, vars framgång berodde på gynnsamma yttre
omständigheter och svann med dessas förändring, utan dess världshistoriska
uppgift var bekämpandet av katolicismens andliga tvång och österns bar-
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
