- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 2. Den medeltida kulturen /
72

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från hedendom till kristendom. Av Erik Floderus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEDNISKT OCH KRISTET GRAVSKICK.

Även i gravskicket avspeglas den nya lärans gradvisa framträngande.
Som redan nämnts var likbränningen med få undantag förhärskande under
den yngre järnåldern i Sverige, och i särskilt påfallande grad var detta
förhållandet i Mälardalen. Över den dödes aska uppkastades vanligen en
hög. I undantagsfall förekomma bland högarna tresidiga eller
skeppsfor-miga stensättningar, de senare ofta tomma, varför de ansetts som
minnesgravar över sjöfarare, som drunknat eller dött i främmande land.
Emellertid uppträder på bygravfälten ännu en typ gravar, runda eller rektangulära,
låga stensättningar, vilka så gott som alltid visat sig innehålla skelettgravar,
stundom i spikade kistor, orienterade i öster-väster och med intet eller
sparsamt gravgods. Till denna typ höra de flesta av de redan omtalade gravarna
omkring Sigtuna, som visat sig härröra från 1000-talet. Även på Björkö
finnes ett dylikt gravfält, avsides liggande från de övriga. Det har ansetts
tillhöra Björkö hy, som överlevde staden. Bäst kända genom företagna
utgrävningar äro några dylika gravfält i Uppland. Vid Bärmö nära Sigtuna
undersöktes ett flertal sådana stensättningar med skelett i spikade kistor.
Intet gravgods anträffades Utom i en grav, som innehöll beslag till ett
läderbälte, importerat från Ryssland och daterbart till 1000-talets senare hälft.
I gravar vid Mora sten och vid Säva, båda platserna söder om Uppsala,
ha bl. a. anträffats hornkammar av en typ, som förekommer i slutet av
1000-talet i Sigtuna. På Öland har i en grav anträffats en kam, som tillhör
början av 1100-talet. Då dessa gravfält äro ytterst vanliga i Mälardalen,
måste man härav draga den slutsatsen, att begravningar på bygravfälten
därstädes förekommit under hela 1000-talet, sannolikt även in på 1100-talet.

Även på Gotland ha anträffats gravar från brytningstiden mellan
hedendom och kristendom. Deras rika gravgods är ett kvardröjande hedniskt
drag, och detta gravskick har tydligen blott tillämpats under en kortare tid.

I övrigt veta vi ytterst obetydligt om Gotlands kristnande. Gutasagan,
nedskriven på 1300-talet men behandlande händelser, av vilka en del då
lågo mer än 500 år tillbaka i tiden, ger blott vissa antydningar om hur
trosförändringen skett. »Ehuru gotlänningarna voro hedningar», heter det,

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Gravkista från Eskilstuna (1000-talets mitt). Den har
stått ovan jord och är rikt ornerad med skulpterade och ursprungligen även bemålade
ornament. — Statens historiska museum..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/2/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free