Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från hedendom till kristendom. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En märklig samtida framställning av en stavkyrka med tillhörande
klockstapel har blivit bevarad till vår tid, nämligen på en bonad från Skogs
kyrka i Hälsingland, vilken sannolikt kan dateras till senare hälften av
1000-talet eller förra hälften av 1100-talet. Mitt på bonaden ser man denna
kyrka med smalare och lägre kor, avbildad i genomskärning. Vid altaret
står prästen, och i långhuset ses andra figurer, av vilka två ringa i
klock-huvens klocka. Bonaden uppfylles i övrigt av ett vimmel av
människo-och djurfigurer. Djuren, bland vilka man kan urskilja lejon, och vilka synas
löpa till storms mot kyrkan, ha tolkats som onda väsen, mot vilka de kristna
värja sig genom att ringa i kyrkans och stapelns klockor. Klockorna
betraktades som svurna fiender till djävulen och hans anhang, och stor var
deras makt mot hedendom och trolldom. En mångfald av belägg för denna
tro om klockorna finnas från medeltiden, och otaliga äro de exempel därpå,
som från senare tid kunna hämtas ur folksagor och sägner.
Det är därför ej förvånande, när man på en uppländsk runsten från
Harg finner en klockstapel avbildad jämte en manlig figur, som står och
drar i strängen. Denna sten, som är något yngre än det stora flertalet
uppländska stenar, eller från tiden 1125—50, är en minnesvård, av två män
rest efter deras fader och farmoder. Måhända är det själaringningen över
de döda, som återges på ristningen.
Vi kunna med stöd av ovan givna framställning konstatera, att den
kristna kyrkans bestånd i Sverige först efter mer än två århundradens
ansträngningar var säkrat, men att den då ännu ej vunnit den avgörande
segern eller fått en fast organisation. Det hedniska partiet, vars fasta punkt var
Uppsalatemplet, var ännu under senare delen av 1000-talet så starkt, att det
länge och stundom med framgång kunde fortsätta kampen mot
kristendomen, som i Sigtuna fått sin längst mot norr framskjutna utpost. Först
när S:t Eriks katedral började resas på det rivna hednatemplets plats i
1100-talets Uppsala var den slutliga och avgörande segern vunnen, så att
kyrkans män kunde börja all tänka på det inre uppbyggelseverket.
PLANSCH Ä MOTSTÅENDE SIDA. På ilen märkliga Skogtapeten, varav Ilär meddelas en
detalj och vilken i sin helhet återges i kap. om Konst och konsthantverk, finner man
även denna intressanta bild av en svensk stavkyrka från tiden omkring 1100. Både
långhusets, korets och klockhuvens gavlar prydas med djurhuvuden. Utefter takåsen löper
en kam, troligen i genombrutet arbete. Till höger om kyrkan ses en klockstapel, även
den försedd med djurhuvuden på taket. 1 dess övre våning hänga två klockor, vilka
ringas au tre män. — Statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
