Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från hedendom till kristendom. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro dock de nordbor, som även underkastade sig detta tvång, inseende den
nya religionens företräden.
För den, som mottagit dopet, var ej längre vikingens yrke tillåtet, ej
heller fick han uppfylla blodshämndens hud. Föreskrifterna rörande
äktenskapet voro strängare, ehuru de nog ej alltid efterlevdes; sålunda tycks den
kristne Jarlabanke samtidigt ha haft två hustrur, och konung Emund, som
efterträdde sin halvbroder Anund Jakob, var son till Olof Skötkonung och
en i krig tagen vendisk hövdingadotter.
Härtill kom tvånget att fira söndagarna och de många helgondagarna,
att iakttaga fasta och undvika vissa näringsmedel såsom hästkött, då hästen
var ett till de hedniska offren använt djur. De kristnas ofördragsamhet och
de våldsdåd, dessa begingo mot de gamla helgedomarna, talade icke heller
gott för den nya läran. De döpta ville å sin sida ogärna ha någon beröring
med »hundhedningarna». De ansågos som orena och deras gudsdyrkan som
trolldom.
Å andra sidan voro de många, som insågo kristendomens överlägsenhet.
Bland de mer tänkande och rikare begåvade funnos de, hos vilka tron på
asagudarna starkt försvagats. Mången erkände öppet, att han ej trodde på någon
annan gud än den som skapat solen och världen, varför de hade lättare att
övergå till dyrkan av de kristnas gud. Andra åter upptogo »Vite Krist» vid
sidan av de andra gudarna, och andra läto övertyga sig genom de föregivna
tecken och under, som de kristna prästerna utförde. Viktigt var även, att de
svenska konungarna i allmänhet voro välvilligt stämda mot den nya religionen.
En stor styrka hade också kristendomen i sin lära om sakramenten,
som ledde till evig salighet, och vidare i gudstjänstens prakt.
Klockringningen, sången, rökelsen, de av talrika ljus upplysta kyrkorna och
prästernas lysande dräkter bidrogo till att ge hedningarna ett mäktigt intryck av
kyrkans makt. I många fall förstodo även prästerna att »kristna» hedniska
gudar eller föremål: en hednisk offerkälla blev en kristen dopkälla, den
hammarbärande Tors roll övertogs av den yxbärande S:t Olof, i Gamla
Uppsala bars långt in i medeltiden S:t Eriks skrin över åkrarna för att
ge god årsväxt liksom tidigare fruktbarhetsguden Frös bild.
Följderna av Sveriges kristnande blevo lika vidsträckta som djupt
ingripande, även om de icke genast kunde iakttagas. Kristendomen skapade
dock slutligen ett nytt samhällsliv, i mångt och mycket olikt det hedniska,
även om den ej förrän efter århundradens förlopp förmådde att i grunden
förändra människornas sinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
