Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och klosterväsendet. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår nuvarande liturgi äro avsevärda. Bakom de många ceremonierna låg
väl ursprungligen en mening, även om det ej föreföll så för en ytlig
betraktare, i synnerhet när de utfördes vårdslöst och schablonmässigt, som
man ofta ser det i katolska kyrkor även i våra dagar. Den svenske
reformatorn Laurentius Petri har framhållit det löjliga och överdrivna i den
medeltida gudstjänsten. Han skriver: »Prästen måste under mässan åtta
gånger böja knä, tretton gånger göra knäfall, tre gånger göra korstecknet,
tre gånger sitta, två gånger använda rökelsen, två gånger blunda till de
dödas och de levandes åminnelse, tre gånger vara tyst, fem gånger vända
sig om, två gånger höja och vifta med patenen [det fat, på vilket
nattvards-hrödet frambars], en gång fläkta, en gång stryka sig för bröstet med
patenen, en gång slå sig hårt för bröstet, när man säger ’nobis’ med hög röst,
en gång kyssa brödet, som de kalla påås [skall antagligen vara: ’den skiva,
som kallas pax’, avsedd att mottaga den fridens och kärlekens kyss, som
föregick den heliga handlingen i nattvarden], två gånger flytta mässboken
från söder till norr och sedan tillbaka igen».
Den stora massan reagerade emellertid ej på detta sätt inför
gudstjänsten. Den hade fostrats till en blind tro på heligheten i kyrkans handlingar,
ty på dessas iakttagande berodde den enskildes utsikt att vinna den eviga
saligheten. Dess andel i gudstjänsten var mycket liten, man hade att lyssna
och så gott sig göra lät följa med, vilket ju ej var så lätt, då det enda språk
som användes var latin.
Gudstjänsten var emellertid ej blott inskränkt till sön- och helgdagar.
Den kristne tjänade visserligen Gud i silt hem och under sitt arbete under
vardagen, men detta var ej nog: det skulle även firas gudstjänst varje dag
på heligt rum intill världens ände. Av dessa s. k. tidegudstjänster voro de
viktigaste förlagda dels till dagens slut, aftonsången, dels till dagens början,
ottesången, dels slutligen till hanegället, nattsången, som angav, att
midnattstimman var förbi. Mellan dessa gudstjänsttimmar förekommo ytter-
FACSIMIL VID DENNA SIDA. »Manuale Vpsalense», (1. v. s. U ppsalastiftets handbok
Ull ledning för prästerskapet vid utförandet av gudstjänsthandlingar såsom begravningar,
benediktioner etc. (däremot inte mässritualen, som hade en egen handbok, »missale»,
liksom manualet delvis olika för olika stift) är vår äldsta tryckta handbok, tillkommen
(troligen H87) i Bartholomæus Ghotans Siockholmsofficin. Inget fullständigt exemplar av dess
96 sidor är bevarat; här återgivna sida rör det sakramentala välsignandet av kött och
andra födoämnen vid påsken. Korsmärkena ange de ställen, där officianten under
läsningen skall göra korstecknet. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
