Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och klosterväsendet. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ritual, s. k. officier. Åtskilliga sådana tillkommo i Sverige. En av de
förnämsta författarna var biskop Brynolf i Skara, vilken sedan själv blev betraktad
som helgon. En viktig del av ett sådant officium utgjordes av helgonets
legend, ofta fördelad på flera »lektier». Officiets olika avdelningar upplivades
av sånger, och många utav våra vackraste medeltidshymner härstamma från
sådana officier. Vi återkomma härtill nedan på tal om den heliga Birgitta.
Legenderna upptecknades också på svenska och spriddes överallt i
landet. Också andliga sånger författades redan nu på svenska, i de flesta fall
bearbetade efter latinska original: den mest bekanta av dessa är julpsalmen
»Den signade dag som vi nu här se Från himmelen nederkomma». — Redan
under den äldre medeltiden hade den svenska versbildningen, efter
senlatinska förebilder, upptagit den accentuerande rytmen med övergivande
av de fornnordiska verslagarna och den s. k. allitterationen. I den latinska
diktningen hade vi framstående representanter i den ovan nämnde Brynolf
(omkring 1300) samt i ärkebiskop Birger Gregorsson (1400-talet).
Om gudstjänsten genom sin rikt utvecklade form och sin obegriplighet
för den stora massan var ägnad att stämma sinnet till mystik, bidrog den
yttre ramen för densamma än mer att ingiva en högtidlig stämning. Redan
kyrkorummet med sina ofta ädla former, vilka i gotiken fingo sin högsta
fulländning, bibringade en känsla av andakt. De snidade altarskåpen och
helgonbilderna, skimrande av färg och förgyllning, de målade fönstren, som
endast sparsamt lät ljuset sila in, väggarnas och valvens bilder, som
erinrade kyrkobesökaren om heliga män och kvinnor och deras gärningar,
de många vaxljusen, rökelsen, prästernas lysande dräkter, sången och
klock-xingningen, allt bidrog att förstärka dessa intryck.
Kyrkan hade blivit medelpunkten i samhället, såväl på landsbygden som
i städerna; de mera betydande bland dessa hade i allmänhet flera kyrkor.
Utom församlingskyrkorna funnos gilleskyrkor, hospitalskyrkor,
klosterkyrkor och kapell av olika slag. I biskopsstäderna reste sig domkyrkorna
högt över alla de andra. I Sigtuna funnos under medeltiden minst 8 kyr-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Gudsljänsten i en cistercienserkyrka fordrade ett
rikt utbildat korparti, sd som fallet är i Värnhems kyrka, det bäst bevarade exemplet
på cisterciensernas byggnadskonst i vårt land. Till koret hade endast munkarna tillträde.
Ett särskilt altare, »lekmannaaltaret», avgränsade allmänhetens del av kyrkan från koret.
Framför detta valde Birger jarl sin grav; ej ens efter döden kunde den mäktige
riks-hövitsmannen få en plats i koret. Vid kyrkans restaurering ha såväl lekmannaaltaret
som Birger jarls och hans gemåls gravstenar återförts till sina ursprungliga platser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
