- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 2. Den medeltida kulturen /
123

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och klosterväsendet. Av Erik Floderus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gitla hade ömt varit fästad vid sin make, nu hade det sista band, som
fasthållit henne vid världen, brustit. Under denna tid av svår vånda stod det
plötsligt klart för henne, att hon med sin make begravt den jordiska
kärleken, och att för fortsättningen av hennes liv endast ett återstod: kärleken
till Gud. En dag kort efter Ulfs död, då hon var försänkt i bön i kapellet,
greps hon, besjälad av denna enda tanke, av hänryckning. Hon tyckte sig
skåda Kristus framför sig och hörde honom säga: »Du är min brud och
förbindelseleden mellan mig och människorna. Du skall höra och skåda
andliga ting, och min ande skall dröja hos dig ända till din sista dag».

Birgitta förstod nu, att hon var den av Gud utkorade. Kristus och hans
moder himladrottningen visade sig sedan upprepade gånger för henne, hon
förstod att de genom hennes röst ville förkunna frälsningens ord för
mänskligheten. Den största ära, som kunde komma en människa till del, hade
nu vederfarits henne: hon var Kristi brud. Hennes alltifrån barndomen
uppeggade fantasi fick nu ett ohämmat utlopp i dessa av glödande trosvisshet
burna uppenbarelser, på vars sanning varken hon eller hennes omgivning
ett ögonblick tvivlade, och hennes biktfäder skyndade sig att uppteckna
dem, så att de skulle kunna komma hela mänskligheten till godo.

Birgittas »Uppenbarelser» utmärka sig för sitt drastiskt realistiska språk
och sin intima människopsykologi, men också för sitt slående bildval, vilket
—ej sällan i anslutning till den Heliga skrifts uttryckssätt — kan ge en
verkligt poetisk stämning. Man höre t. ex. hur hon skildrar »sorgen»;
»Bakdegen måste grundligt knådas och bearbetas, vad det än är för sort.
Herrskap bruka ju få vetebröd, allmogen något sämre bröd, hundarna det sämsta.

Degens knådning och bearbetning — det är sorgen. En andens
människa sörjer mest över att Gud ej får heder av sin skapelse och att så föga
kärlek råder bland människorna. De som känna sådan sorg, äro som bästa
vete, varav himmelens herrskap fägnas.

Men de som sörja över motgång här i världen, de äro såsom det sämre
brödet. Och ändå hjälper det mången till himmelen.

De åter som sörja, emedan de ej mäkta göra allt ont de vilja, de äro
bröd för helvetets hundar!»

Birgitta har själv gjort några uppteckningar på svenska, och sedan hon
lärt sig latin, övervakade hon biktfädernas uppteckningar; dessa bearbetades
sedermera av hennes senare biktfader biskop Alfonsus. Jämte
»Uppenbarelserna» efterlämnade hon flera andra skrifter, bland vilka särskilt
märkes den strax nedan vidare omtalade »Ordensregeln».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/2/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free