Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och renaste form, var
Uppsala domkyrka,
som trots
förvanskningar vid
restaureringen 1885—93 är
Sveriges förnämsta
gotiska byggnad.
Biskopssätet hade ju under
1100-talet förflyttats
från Sigtuna till Gamla
Uppsala, men redan
strax efter 1200-talets
mitt förlades det —
numera som
ärkebiskopssäte — till staden östra
Aros, som då erhöll
namnet Uppsala. De
viktigaste relikerna,
nationalhelgonet Eriks
ben, lära ha överförts
till Uppsala redan år
1273, och då bör
åtminstone någon del av
den nya domkyrkan ha
stått färdig. För att få
denna kyrka så modern
och värdig som möjligt inkallade man franska bildhuggare, och det är
troligt, att arkitekterna till en början varit fransmän — en av dem, Etienne de
Bonneuil, är känd till namnet — ty det är många för landet nya och
revolutionerande företeelser, som möta oss i denna byggnad. Endast östra delen
av kyrkan visar dessa franska drag. Byggnadsverksamheten drog också här
ut på tiden, och när domkyrkan stod färdig under 1400-talet, hade den,
särskilt till det yttre, ett starkt syskontycke med de stora tegelkyrkorna i de
tyska städerna vid Östersjökusten.
 |
| Franciskanernas kyrka i Visby, som påbörjades på 1230-talet och bar S:ta Karins namn, ombyggdes under höggotisk tid med ett nytt kor (1391), vilket upptogs som mönster för ombyggnaden av S:t Nicolaikyrkan (1400). De båda ruinerna höra med sina smäckra kolonner och höga valv till de ståtligaste i Norden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
