Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En verklig guldgruva för den, som vill studera medeltida
guldsmedskonst, utgöra de i Statens historiska museum samlade stora silverskatter
från Sveriges kust- och gränstrakter, som nedgrävts under tider av krig
och oro. De allra förnämsta härröra från Gotland och äro säkerligen
minnen från Valdemar Atterdags härjningståg på ön år 1361. Det största och
mest kända, Dunefyndet, har en mycket betydande vikt och innehåller
utomordentligt vackra prov på gotländskt och utländskt silversmide
från flera århundraden: skålar av franskt, tyskt, persiskt och gotländskt
ursprung, skedar, halskedjor, fingerringar, bältebeslag, spännen, häktor och
knivbeslag. Även de enklaste föremålen i detta fynd förtjäna betyget
»vackrare vardagsvara», och det hela vittnar högt om de dåvarande
gotlänningarnas rikedom och smak. Ett fynd, som visar prov på förstklassigt
nordiskt silversmide av en annan art, också från 1300-talets mitt, har
anträffats vid Töre i Norrbotten, vid Bottniska vikens nordligaste del.
Varje århundrade har sin speciella prägel. 1200-talets stränga,
symmetriska stil avlöses av 1300-talets mera eleganta och storlinjiga och denna
i sin tur av 1400-talets småkrusiga stil, som också ofta är tekniskt svagare,
med talrika lån från byggnadskonsten. Från 1500-talets början finnas
emellertid några föremål med en utsökt elegant bladornamentik av tyskt
ursprung. Såsom exempel på denna sistnämnda stil kan nämnas en
brudkrona från Visingsö kyrka; ursprungligen var den avsedd för en
Maria-bild av trä.
Den kyrkliga guldsmedskonsten är betydligt enhetligare än den profana.
Endast utsmyckningens detaljer skilja en 1200-talskalk från en några hundra
år senare. Fotens runda form blir under 1400-talet rikare utbildad till
sex-passform eller får ett genombrutet kantparti. Skaftet blir stundom
mång-kantigt; dess mittknapp (noden) är ömsom rund, ömsom sexkantig och
försedd med utskjutande knoppar. Patenerna äro ofta ännu mera likartade.
Skillnaderna bero merendels på graden av dyrbarhet. En praktfull kalk
från Östra Ny, beställd av prästen Andreas år 1341, är sålunda samtidig
med en helt olika kalk av norsk typ från Askersund.
De äldsta kalkarna och patenerna visa ett tydligt beroende av tysk
(sachsisk-westfalisk) guldsmedskonst. En typiskt svensk guldsmedsskola från
1300-talets slut och 1400-talets början har levererat en rad kalkar och
pa-tener med förträffliga gravyrdekorationer i fransk stil. Denna
guldsmedsskola har troligen hört hemma i Stockholm, men dess verk ha spritts både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
