Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De flesta romanska målningarna i Skåne, t. ex. i Vinslöv, Finja, Bjäresjö,
Vallkärra etc., visa, liksom de samtidiga i Danmark, starkt inflytande från
tyskt måleri (Westfalen, Rhenlandet), några, såsom de eleganta
målningarna i Vä, 1’rån fransk konst. I fråga om Vä har detta förklarats genom
att den förste abboten i Vä premonstratenskloster var en fransman.
Stilen i dessa våra äldsta målningssviter är utomordentligt sträng och
högtidlig, alldeles som inom den samtida skulpturen. De heliga männen och
kvinnorna förefalla ytterst vördnadsbjudande, men som sig bör är den stora
centralfiguren i koret, antingen det nu är Kristus som världsdomare eller
Gud Fader själv, allra mest majestätisk. Ornamentiken i ramverket är av
vanlig europeisk prägel, någon enstaka gång med rent nordiska inslag.
Färghållningen fick sin karaktär av den blåa bakgrunden, mot vilken
figurerna framträdde i rött (rödbrunt), vitt eller gult. Ofta voro glorior och
dräktpartier upphöjda och sedan förgyllda, stundom bestodo de av infällda,
förgyllda kopparplattor. Målningstekniken var en förenkling av det
urgamla s. k. freskomåleriet, i det man målade på en från början fuktig
putsyta. Under medeltidens senare del målade man på den redan torra
putsytan — ett betydligt enklare förfaringssätt.
På Gotland förekom under 1200-talet vid sidan av tyskt måleri även ett
nästan rent bysantinskt, såsom i Garde kyrka, troligen på grund av de
livliga förbindelserna med Ryssland, särskilt Novgorod, där liknande
målningar finnas.
Från 1200-talets senare hälft härrör ett av de märkligaste
målnings-komplex, som över huvud taget bevarats, icke blott i vårt land, och det
är målningarna i den lilla småländska ödekyrkan i Dädesjö. Särskilt det
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Albert målare eller hans lärjungar ha dekorerat
valvet i Vänge kyrka i Uppland. Av de gott och väl 50 välbekanta, populära och lätt
begripliga motiv, som de medeltida Vängeborna kunde studera i kyrktaket, medan prästen
läste den betydligt svårfattligare latinska mässan, var det kanske de här reproducerade
scenerna, vilka fått sin plats i mittvalvet, man helst dröjde vid. Det är (till vänster) den
dramatiska historien om Ester och Ahasverus, som konstnären tänkt sig på detta sätt.
Under en arkad med spira i handen sitter kung Ahasverus (mannen bakom honom är en
tjänare), och framför honom knäböjer Ester med rosor på kinderna och krona på
huvudet. Till höger därom omfamnas hon av styckets bov, Haman, som emellertid snart skall
dingla i galgen till höger. De bägge krönta figurerna längst till höger illustrera en annan
gammaltestamentlig historia — den om Salomo och Bersabe. — Efter akvarellavbildning
av C. F. Lindberg 1881, Antikvarisk-topografiska arkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
