Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier och lärdom. Krönikor och folkvisor. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den åldrige mannen till höger kan vara en farfar eller
morfar, som lär sina knäböjande barnbarn Fader vår
och änglahälsningen. Till vänster en regelrätt skola:
magister med färla och piltar med böcker.
Skolmästarna äga, säger Olaus Magnus, ur vars ”Historia”
träsnittet är hämtat, ”att med spö eller ris aga dem, därest de
icke skicka sig väl, likasom man för kreatur brukar gissel
och för hästar sporrar för att egga dem till snabbhet”.
släktets förkovran och
uppfostran i kunskap och
dygd. På medeltida bilder
och epitafier är
följaktligen skolmästaren vanligen
utrustad med färlan och
riset som emblem. I sin
skrift »Om börn ath holde
til scole och studium»
(1531) har Lundakaniken
Christiern Pedersen givit
en drastisk skildring av
den barbariska
skoltuk-ten. »Lärarna flängde,
sleto, hudströko och slogo
de arma barnen,
skolgossar och djäknar, så att blodet rann från deras rygg ner i deras benkläder
för en titels eller ett ords skull eller för kasus eller temporalier, som man
misstog sig på. Om någon elev försummade skolgången en timme eller två
eller en halv dag, då fick han slita lika mycket eller mera ris än en tjuv,
som hade stulit en häst eller en ko. Skolmästarna läto sig ej nöja med att
så själva hudstryka dem, utan även var och en gossens kamrater skulle ge
honom ett slag med riset.» Det härskande systemet gavs en viss sanktion
med svaret: »Jag har köpt min lärdom och visdom; jag vill på samma sätt
sälja den». Att Lundakanikens skildring av sin tids skolförhållanden icke
var någon överdrift, förstår man därav, att i Danmark talrika fall av
livs-vådlig misshandel i skolorna beivrats inför domstol. I Sverige är intet
sådant fall bekant från medeltiden, men detta kan bero på tillfälligheter och
behöver icke tyda på mildare seder. Att skoltukten icke varit alltför lam,
kan man bl. a. se därav, att 1571 års skolordning föreskriver skolmästaren
att hålla »passelig skolenäpst», men icke alltför hård, »så att han av bitter
harm någon flagellerar, ty båda delarna äro skadliga, men måttan är bäst».
En god illustration till det medeltida skollivet ger en händelse från Gustav
Vasas skoltid. Han hade — sannolikt 1509 — intagits i Uppsala
katedralskola och gick där i 4 V» år. Förut hade han, som adelsbarn i allmänhet,
sannolikt åtnjutit privat information i hemmet. Enligt en bekant anekdot
avbröts skolgången på så sätt, att den sjuttonårige Gustav Eriksson fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
