Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själva verket ha vi i de nordiska medeltida rättsuppteckningarna därför
de äldsta och mest oförfalskade dokumenten, som upplysa oss om den
urgamla germanska rättsuppfattningen.
Om rätten före de äldsta lagarnas tillkomst har man vissa möjligheter
att draga slutsatser. Ofta kan man av de föreliggande lagtexterna se, att
en bestämmelse är uråldrig, vidare föreligger ett ganska rikt men ojämnt
material i bevarade urkunder, och slutligen ha vi i en runinskrift och i
den s. k. hednalagen sporadiska men värdefulla rättsfragment bevarade.
Rätten under denna tid kan bäst karakteriseras som en folklig sedvanerätt
med starkt konservativ prägel.
LAGMANNEN.
Som det primitiva rättssamfundets främste representant och rättsvårdare
träder oss redan tidigt lagmannen till mötes. Lagmannens betydelse för
rättsutvecklingen under detta äldsta skede kan knappast överskattas. I regel
utgången ur någon av de förnämsta och inflytelserikaste bondeätterna
(»lagman skall bondeson vara»), framstår han som den främste bland fria män
inom sin »lagsaga». Ibland var lagmanssysslan även faktiskt ärftlig, vilket
ytterligare bidrog till hans stora anseende och inflytande, ett inflytande,
som även framträder på så sätt, att han oftast blev lagsagans, d. v. s.
landets, politiske ledare. En framställning av de uppgifter, som i rättsligt
hänseende ålågo lagmannen, ger även möjlighet till en karakteristik av vissa
drag inom den gamla folkliga sedvanerätten.
Lagmannens uppgifter pläga sammanfattas däri, att han skulle lag säga,
lag skilja och lag göra. Den första uppgiften kastar, redan den, ett gott
ljus över tidens förhållanden. På en tid, då inga egentliga
rättsuppteck-ningar funnos, var det lagmannens uppgift att i minnet hålla vad som
var lag och rätt och framsäga detta för rättssamfundets medlemmar. Detta
skedde vid tingen, sammankomster av de fria männen för avgörande av
gemensamma angelägenheter av rättslig eller administrativ karaktär. Detta
framsägande plägade ske varje år, enligt vad som utvisas av en bevarad
urkund från 1200-talets början. Denna lagmannens muntliga framställning
kallades hans lagsaga, en beteckning, som sedan övergick på
jurisdiktions-området; redan detta förhållande visar uppenbart »lagsagans»
utomordentliga betydelse. Det ursprungligen muntliga föredragandet av lagen
framträder i flera avseenden tydligt även i de bevarade rättsuppteckningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
