- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 2. Den medeltida kulturen /
255

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att innehålla någon dylik, delvis blev gällande ända till 1686 års Kyrkolag;
helt förlorade den för övrigt sin betydelse först i och med 1734 års lag.

Även Södermannalagen, som är starkt påverkad av Upplandslagen,
utarbetades av en kunglig nämnd med lagmannen Lars Ulfsson i spetsen.
På samma sätt som Upplandslagen lystes den först på tingen och stadfästes
sedan 1327 av konung Magnus Eriksson.

Hälsingelagen och Västmannalagen bygga i vidsträckt mån på
Upplandslagen. Vad åter Dalarna beträffar, hörde det i varje fall senare till
Västmanlands lagsaga, men i denna avlägsna landsända fanns dock en särskild
rätt utbildad. Mellan Dalalagen och Västmannalagen finnas stora likheter;
med all sannolikhet har man att i dem se »parallella bearbetningar av den
rätt, som omkring 1300 gällde i Dalarna och Västmanland». »De bygga
utan tvivel på en gemensam lagtradition» (Holmbäck-Wessén). Dalalagen,
som är en av de ålderdomligaste lagarna, »utmärker sig genom sin friska
omedelbara stil, och det är inte utan att man märker, att ett visst
dalkarls-lynne vilar över det primitiva livet i landsändan och dess rättsliga
reglering» (Westman).

STADSRÄTTER.

I och med att städer började uppstå, gjorde sig även ett behov gällande
av särskild lagstiftning för dessa samhällsbildningar. I varje fall kan
fastslås, att den medeltida stadsrätten, såsom tidigare antagits, icke kan ha
någonting gemensamt med den bl. a. i samband med skildringen av Ansgars
historia omtalade staden Birka. Först på 1100-talet kan man med
säkerhet konstatera vissa samhällsbildningar av stadsliknande typ. De
särstad-ganden, vilka här behövdes, torde ursprungligen ha givits i kungliga
privilegier; i övrigt tillämpades det ifrågavarande landskapets lag. Småningom,
med städernas fortgående utveckling, framträda mera egentliga stadslagar;
dessa innehålla emellertid icke en allmän rättslig reglering, utan
landsrätten var i många avseenden otvivelaktigt fortfarande gällande. Både
härigenom och på grund därav att ett i styrka växlande utländskt inflytande
gjorde sig gällande blev rättsbildning i olika städer ganska skiftande. Att
i detalj följa detta förhållande låter sig emellertid icke göra, då endast en
stadsrätt i sin helhet blivit bevarad till nutiden. Denna, den s. k.
Bjärköa-rätten, härstammar från Stockholm och har tillkommit i slutet av
1200-eller början av 1300-talet. Att den ursprungligen varit avsedd för Stockholm
synes av flera omständigheter, bl. a. av vissa namn, som förekomma i lagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:06:22 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svfolket/2/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free