Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefär likalydande stadgande i
fråga om klander av jord: »uiti
fajjir fang ok son fäjrrini» (då skall
fader styrka laga fång och son
styrka fädernearv). Och för att
taga ytterligare ett exempel kan
hänvisas till vissa stadganden i
öst-götalagens Dråpsbalk om vittnenas
kvalifikationer vid vanligt dråp:
»Jrät skulu uara bönder ok boande
män, ekki löska män älla
legliu-drängia; })än a annars bo beta, sum
sinu hauär uidh liätta» (det skulle
vara bönder och bofasta män, icke
löskekarlar eller legodrängar; den
skall i annans bo bita, som har
något eget att vedervåga).
Tidigare har man t. o. m. på grund
av mängden av dylika och liknande
uttryck varit benägen till antagandet, all lagarna ursprungligen i sin helhet
voro avfattade i poetisk form. Den berömde utgivaren av våra
medeltids-lagar, C. J. Schlyter, yttrar sålunda, att »en från folkets gemensamma till
lagmännens enskilda vård och utbildning, från poesi till prosa, från minne
och tal till skrift övergången tradition — det är i korthet historien om våra
landskapslagars uppkomst». Denna romantiskt färgade uppfattning är
emellertid nu allmänt övergiven. Däremot kan man finna även andra stildrag
i de gamla lagarna, vilka åtminstone äro influerade av den önskan, att de
lättare skulle kunna bevaras i minnet. Särskilt må här erinras om de
talrikt förekommande pleonasmerna, exempelvis grannar och någrannar eller
tång och tångbrink (det senare uttrycket avser havsstranden). Som ett
ovanligt vackert uttryck härför kan vidare anföras Östgötalagens stadganden om
s. k. fullsår: »Nu huggär man annan sar mä}> uilia, skäd uddär ok äg, Jrorf
uij} lin ok läki, spik och spiär» (nu hugger någon en annan ett sår med
vilja, han skär med udd och egg, såret kräver linne och läkare, balsam och
bindel). Ett liknande uttryck förekommer även i Äldre Västgötalagen: »jjorf
ui{> spik ok spiär, lin ok läkirsgäf, })a är pa är jiät fulsäri».
Ett annat för landskapslagarna utmärkande drag är den konkreta, åt-
Det s. k. vattenprovet, som tillgick sä, att
den för ett brott misstänkte kastades i djupt
vatten med händerna bundna under
knävecken eller — som här — under en käpp,
vilken stuckits under dessa, förekom efter allt
att döma även i Sverige — senare under
häxprocesserna var vattenprovet den gudsdom,
som oftast tillgreps. Skuld ansågs föreligga,
om den misstänkte emot naturens ordning
flöt. Liksom avrättningarna voro ordalierna
föremål för allmänhetens livliga intresse. —
Efter en miniatyr i »Codex Lambacensis».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
