Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även för den egentliga allmogen spelade naturligtvis de
urgamla näringsfången jakt och fiske fortfarande en
viktig roll i försörjningen. Bilderna härovan — bägge
hämtade ur den uppländska handskrift (från H30-talet) till
Landslagen, vars initialer meddela så många utmärkt
belysande bilder av svenskars gärningar och ogärningar —
visa till vänster en bonde med en mjärde eller ryssja;
till höger äro två män i färd med att laga in ett nät
eller en dragnot; konsten att knyta nät har varit känd
sedan stenåldern. — Kungliga biblioteket.
byarna i viss mån
omorganiserades. De åkrar
och odlingar från
tidigare järnåldern, som av
dansken G. Hatt
undersöktes på Jylland,
tyckas vittna om att
byarna vid denna tid
beboddes av odlare, som skötte
sin jord individuellt utan
att allför mycket behöva
ta hänsyn till grannarna.
1 de äldsta källorna, som
tala om byorganisationen
under medeltiden (t. ex.
landskapslagarna), se vi
redan överallt i Norden
enbart byar med
åkerbruk och boskapsskötsel
organiserade som
gemen-skapsarbetcn. Denna för medeltidens jordbruk — liksom för nyare tidens
intill skiftet på 1700- och 1800-talen — grundläggande arbetsorganisation
har tydligen tillkommit efter folkvandringstiden, kanske genom ingripande
från statens sida.
Våra ortnamn tyda också på att en kraftig ändring i bebyggelsen skett
under folkvandringstiden. Försök, som av tidigare ortnamnsforskare gjorts
att föra tillbaka våra ortnamn ända till sten- och bronsålderns bosättning
i vårt land, ha i regel måst uppgivas. Numera vågar man blott för några
få namn och namntyper anta högre ålder än folkvandringstid. Bebyggelsen
är således i många fall mycket äldre än orternas nuvarande namn. Genom
namntyper, som man någorlunda kunnat tidfästa, kan man också vinna en
relativt säker kronologi för odlingshistorien. Ortnamnen på -inge och -stad
höra med säkerhet hemma i tiden före år 800. Den förra namntypen kan
möjligen gå tillbaka ända till romersk järnålder, den senare var i bruk
under egentlig folkvandringstid och torde åtminstone i södra och östra
Sverige upphört att vara produktiv strax efter år 700 (i västra delarna av
landet och i Norge var typen däremot levande ännu under Islands kolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
