Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalalagens ord: »finner bonden det trångt i byn, må han flytta bort på
sina nyodlingar». I många fall voro dessa nyodlingar säkerligen sedan
långt tillbaka använda fäbodar. Därom vittna i varje fall många av dessa
nyupptagna gårdars namn. Under senare delen av vikingatiden och under
tidig medeltid ha de flesta orter med namn av typerna -torp, -boda, -säter,
-ryd, -rud, -måla och -hult tillkommit, även om dessa namntyper voro
produktiva hela medeltiden igenom. Dessa ortnamn uppträda i ett antal, som
vida överstiger de äldre namntypernas antal. Som exempel kan nämnas,
att inom ett centralt landskap som Östergötland finnas omkring 70 namn
på -inge, 325 namn på -stad och omkring 300 på -by, således av dessa äldre
namntyper tillsammans omkring 700 i hela landskapet. Mot dessa äldre
namn stå nästan dubbelt så många av medeltida typ (900 på -torp, 140 på
-säter och 280 på -boda), en god bild av omfattningen hos den uppodling,
som under medeltiden lade grunden till nyare tidens jordbruk. Icke ens
1800-talets stora nyodlingsperiod medförde en så stark ökning av
bruknings-enheterna som medeltiden. Praktiskt taget behöll också den svenska
bebyggelsen på landsbygden ända fram till 1700-talets slut den struktur och
omfattning, som den vann under medeltiden, vissa delar av Norrland och
några finska kolonisationsområden undantagna.
VEM VAR ÄGARE TILL JORDEN UNDER MEDELTIDEN?
Som ovan nämnts tyda de undersökningar, som gjorts rörande
järnålders jordbruk på Jylland, närmast på att den tidens jordbruk skötts
individuellt av var odlare för sig. Under medeltiden tycks däremot endast
ge-mensamhetsbruk förekomma. Våra medeltidslagar förutsätta genomgående
denna geniensamhet i organisationen och sakna även föreställningen om
enstaka gårdar med individuell drift. Säkerligen var nog byn den normala
formen för jordbruksorganisationen, men vi ha dock anledning förmoda,
att också enstaka gårdar förekommit redan från medeltidens början och
detta både i bondeägo och som herremansgods. Under början av
medeltiden har tydligen en stor del av Sveriges bönder varit självägande. Men
redan då måste man räkna med att här funnits ett rätt betydande antal
kronobönder, kronotorpare (lat. coloni) eller trälar på kronans egendomar
(Uppsala-ödsgodsen). Men även med landbor under enskilda jordägare
torde man redan vid medeltidens början få räkna. Det fanns jorddrottar
redan då, och uteslutande med trälar har väl knappast jordbruket drivits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
