Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viktigare är det tillskott, sädesodlingen erhållit genom djurens gödsel, som
tydligen alltid varit av största betydelse för att hålla jordens växtkraft vid
makt. De inbördes proportionerna mellan de båda näringarna ha växlat
under olika lider och på olika orter, och boskapsskötseln har i jämförelse
med jordbruket i äldre tider betytt mera än i vår tid. Bondens egentliga
rikedom kunde mätas med fähusets och djuruppsättningens storlek. Så
var det redan under den tid, då ordet fä kunde användas både om
»nöt-kxeatur» och »egendom i allmänhet», och så var det fortfarande under
medeltiden. Boskapsskötseln spelade naturligt nog också en större roll i
skogsbygderna och övre Sverige än på södra Sveriges slättbygder, där
spannmålsodlingens huvudområden funnits sedan gammalt. Boskapsskötselns
betydelse under medeltiden kan bland annat avläsas av ortnamn på -boda,
-säter och -säl, som under denna tid övergingo från fäbodar eller
slåtter-bodar under de gamla byarna till självständiga gårdar och byar. Vidare
talar utvecklingen under nyare tid också för att ett betydligt större
hus-djursantal pr person fanns i detta land under medeltiden än i våra dagar.
I förteckningarna över 1571 års »sölvskatt» för Älvsborgs lösen ha vi den
första någorlunda fullständiga uppgiften om vårt lands boskapsbestånd. Av
dessa handlingar framgår t. ex., att det beräknade antalet nötkreatursenheter
(1 nöt = 1/2 häst eller 4 svin eller 10 får o. s. v.) år 1571 inom nuvarande
Stockholms och Uppsala län pr 1,000 personer var 1,490 mot 890 år 1899.
I Västmanlands län funnos samma år på 1,000 inbyggare 187 hästar, 467
kor och 420 andra nöt, 622 får, 172 getter och 300 svin mot 103 hästar,
346 kor och 164 andra nöt, 255 får, 16 getter och 161 svin pr 1,000
inbyggare år 1898 (1,402 enheter mot 750).
FODERINSAMLINGEN.
Man måste av dessa förhållanden också draga den slutsatsen, att de
arbeten, som voro förenade med boskapsskötseln, under medeltiden voro
betydligt mera omfattande än i våra dagars lantbruk. Den första och
viktigaste omsorgen för medeltidens bonde var att sörja för foder till vintern
åt alla djuren och att betesmarker av tillräckligt god beskaffenhet funnos
för sommaren, då man drog största nyttan av djuren. Jordbruket gav en
del halm till kreatursfoder, men ängsmarkerna måste bidraga med den
ojämförligt största mängden av vinterfodret. Alla marker, som kunde ge
hö, togos till vara: hårdvallsängar och tomtmark, åkerrenar och sidvalls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
