Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städer och köpenskap i medeltidens Sverige. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I viss mån voro
gillena ett motstycke till
vår tids religiösa
sammanslutningar eller
säll-skapsordnar. Medlemmarna skulle genom ed
förbinda sig att hjälpa
varandra i nöd och fara,
de skulle följa varandra
till graven och inbördes
bilda ett ideellt
brödraskap. Deras inbördes
tvister skulle biläggas i
godo och ej dragas
inför domstol. Dessutom
skulle medlemmarna
ägna gillets skyddspatron
sin kult medelst mässor och högtidliga processioner, och vid de festliga
samkvämen i gillesstugan drucko de minnesbägare till hans ära.
Runt hela vårt land, såväl i städerna som på landsbygden, förekommo
dylika sammanslutningar. Från städerna känna vi till ett hundratal. Redan
i vår äldsta stad, Sigtuna, förekom under 1000-talet ett
»Frislandsfarar-gille», sannolikt en sammanslutning av frisiska och svenska köpmän, vilka
handlade på Frisland. Dylika mera kommersiellt betonade gillen torde även
ha förekommit på Gotland. I allmänhet ha dock de svenska städernas gillen
haft en mera sällskaplig-religiös karaktär. I Stockholm känna vi namnen
på ett 20-tal olika, av vilka en del torde ha varit jämförelsevis kortlivade,
emedan det icke sällan förekom, att ett mindre gille uppgick i ett större.
Endast en del av dessa gillen liöllo sig med egna gillesstugor; de flesta
förhyrde en dylik, då »bröder» och »systrar» samlades till gemensamma
festligheter. Mest känd av dessa festivitetslokaler i det medeltida Stockholm
var S:ta Gertruds gillesstuga, vars murar delvis ingå i nuvarande Tyska
kyrkan.
I allmänhet voro gillena, trots sin religiösa inställning, styrda av
lekmän. Det förekom dock icke så få präststyrda sådana, av vilka det mest
ryktbara var Helga Lekamensgillet i Stockholm. Dess bevarade handlingar
giva oss också synnerligen målande inblickar i medeltidens gillesväsen. Som
Runristning i Sigtuna efter en troligen frisisk man, Albod,
kompanjon till Slode, vilken var medlem av det frisiska
köpmannagillet i staden. »Frisernas gillebröder lät o rista
dessa runor till minne av Slodes kompanjon Albod.
Kristus, den helige, hjälpte hans ande. Torbjörn ristade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
