Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt medeltida mynt. Av N. L. Rasmusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån en del av den väldiga silvermyntinförseln kom — hela den oerhörda
myntmängden var nämligen av denna metall. En avsevärd del av
myntimporten sökte sig till Norden från de tyska länderna eller från det
anglö-sachsiska riket. I exportländerna rådde andra förhållanden. Där hade de
inhemska mynten så gott som monopolställning. Den nord- och
östeuropeiska världen — där fasta inhemska statsbildningar först under denna tid
började bli färdiga och där kristendomen just nu gjorde sina första säkrare
landvinningar — mottog som betalning för sina råvaror kulturländernas
ännu så länge fullödiga mynt av växlande vikt.
Samtidigheten under slutet av 900- och början av 1000-talet i
uppkomsten av en rad av nya stater i östra och norra Europa, dessas kristnande
och upprättandet där av ett eget myntväsen synes visa, att bland
förutsättningarna vid denna tid för införandet av nationellt mynt varit tillvaron av
en central statsmakt över ett enat rike och förekomsten av ett läs- och
skriv-kunnigt befolkningselement, missionärerna. Dessa förutsättningar finna vi
under Olof Skötkonungs tid i Sverige. Ännu hade vi emellertid ej ett mynt
i nutida mening, ehuru myntstycken utpräglades vid mynthuset i Sigtuna.
Det svenska myntet drunknade i den oerhörda mängden av utländskt silver,
som då mynten voro av god halt eller t. o. m. vanligen av ren metall men
av olika vikt ej lämnades styckevis i betalning utan uppvägdes i önskade
mängder; också gingo smycken och obearbetat silver i rörelsen vid sidan
av det präglade myntet. Ofta klippte man sönder smyckena,
silverstängerna eller mynten för att få det önskade värdet.
Den som går in på ett av våra större museer och tar ett av dessa
mynt i ögonsikte, kan göra flera intressanta iakttagelser. Vi möta här den
första bild, som utger sig för att »föreställa» en svensk konung — föreställa
får då tagas i betydelsen av representera, ty något porträtt är det inte. Det
var främmande med en sådan individualisering för tidens konstuppfattning,
och det skulle dröja ett halvt årtusende, ända till Gustav Vasas dagar,
innan ett verkligt fursteporträtt visades för folket genom förmedling av
cirkulerande mynt. Bilden är nämligen en ren efterbildning av en av de
samtida engelska mynttyperna. Denna efterbildning har dock ej tillgått så, att
någon inhemsk hantverkare utan vidare skurit en stamp med ett
anglo-sachsiskt mynt som förlaga. Resultatet skulle säkert då ha blivit en
vanställd kopia med ett förgrovat ansikte och en meningslös inskrift, alltså
ett mynt av samma art, som ofta tillverkats utanför kulturländernas
gränser och som säkerligen även ha införts i Sverige. De bevarade exemplaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
