Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt medeltida mynt. Av N. L. Rasmusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke överallt voro mynt oundgängliga vid
handelsförbindelserna, och långt, fram i tiden
praktiserades på sina håll den äldsta formen för
handel — bytet vara mot vara. I sin »Historia»
berättar sålunda Olaus Magnus i en beskrivning
av handelsplatsen Torneå, att »folket där uppe
sätter icke värde på reda penningar». Orsaken
uppger han vara, att bedrägliga köpmän brukat
betala med mynt, som det enfaldiga och
godtrogna folket först långt efteråt konstaterat vara
falskt och värdelöst. — Bilden är en detalj ur
Olaus Magnus’ i Venedig 1539 utgivna »Carta
marina» och visar byteshandel någonstans i Norrland.
och 1500-talets början. I
Sverige blev denna myntning en
sannolikt föga betydelsefull
episod. För övrigt äro
myntserierna från den svenska
medeltidens slutskede föga
fängslande. Bokstäver, ofta
angivande myntortens eller kungens
namn, kungahuvuden,
antydande mynträttens innehavare,
samt trekronorsvapnet äro de
vanligaste motiven. Under Karl
Knutssons tid kommer därtill
hans familjevapen,
Bondeättens båt, och under den
unio-nella restaurationen under
konung Hans figurerar det
Ol-denburgska dynastivapnet. Ett
drag av modernitet utgör
förekomsten av årtalsbeteckning å
vissa mynt från den sista delen
av detta skede, 1478, 1512 och 1515. Först under Gustav Vasas tid skulle
detta bli regel.
Även under den nu närmast behandlade tiden förekom i likhet med
vad förut var fallet en myntförsämring, som det tyckes huvudsakligen
koncentrerad till 1300-talets slut och 1400-talets slut med en någorlunda stabil
period emellan.
Under hela medeltiden förekom utländskt mynt i den svenska
penningcirkulationen, och som det förefaller i högre grad under dess yngre än
under dess äldre skede. Under 1300-talets slut och 1400-talet spelade
sålunda först hanseatiskt och sedan danskt och gotländskt mynt en mycket
stor roll på bekostnad av det svenska myntet. Vid sidan därav användes
även utländskt guldmynt, särskilt florinen, som t. o. m. fick en stor
användning som räknemynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
