Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järntillverkning och bergsbruk. Av Tom Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hagelmalm och penningmalm, vilkas konsistens framgår av namnen. I
fråga om myrmalmen omtalar han motsvarigheter till skraggemalmen och
hagelmalmen samt en mörkbrun »mölja eller lera», särskilt känd från
Dalarna. Limonitförekomsterna äro alltjämt ofullständigt kända och
kartlagda. 1 någon mån förekomma de i varje nusvenskt landskap upp till
mellersta Norrland, och detaljundersökningar ha på skilda håll gett
överraskande rika resultat. Det ojämförligt limonitrikaste området är Småland
med centrum dels i övre delen av de vattenområden, som vetta öster- och
söderut från höglandet, dels kring övre Lagan ungefär inom den geologiska
forntidssjön »Storbolmens» gränser; det är på grund av denna rikedom på
sjö- och myrmalm, som man har kunnat förklara, att i Småland (under den
äldre medeltiden) en praktfull dekorativ konst kunde utvecklas, ej minst
inom järnsmidets område. Ett annat Iimonitcentrum, dock troligen föga
utnyttjat i gammal lid, är inre Värmland och Dalsland, ett tredje är övre
Dalarna och ett fjärde norra Uppland, Gästrikland och delar av
Hälsingland. Dessa centra förbindas av spridda men icke obetydliga
limonitföre-komster i de centrala delarna av Bergslagen.
Limoniterna ha inte erbjudit något egentligt upptäckarproblem. Det är
emedan de sedan länge varit värdelösa, som det numera är svårt att få
kännedom om dem, men fordom voro tecknen på malmjord välbekanta bland
allmogen. De erbjuda inte heller något brytningsproblem utan ha uppgrävts
ur jorden eller upphämtats ur grunda sjöar med de enklaste redskap såsom
spadar och skopor.
Den äldsta kännedom vi ha om järnhantering i Sverige grundar sig på
fynd av gamla rester från smältningen och i mindre mån den vidare
bearbetningen. Vi ha över de limonitförande områdena en rik flora av spår
efter primitiva ugnar, ofta med på platsen kvarlämnad slagg, malmstycken
eller rent av utsmält och bearbetat järn. Att tidfästa ett dylikt
smältplats-fynd erbjuder dock stora svårigheter. En typologisk hållpunkt har man
däri, att ugnarna alltifrån medeltidens senare del nästan alltid voro hyttor,
d. v. s. drevos med vattenkraft för bälgarna, som åstadkommo
luftcirkulationen, draget. De smältplatser, som äro belägna invid mindre vattenfall
och strida bäckar, ha varit hyttor, medan smältplatser utan närbelägen
vattenkraft representera ugnar, där bälgarna drivits för hand på sätt, som
belyses av ett motiv på Sigurdsristningen på Ramsundsberget. Vid analys
av materialresterna från dessa enkla ugnar har det, där positivt resultat
alls nåtts, nästan undantagslöst visat sig vara fråga om sjö- och myrmalm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
