Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järntillverkning och bergsbruk. Av Tom Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till vänster: myrjärnsmälta — nu i Örebro museum, funnen i Närke. Dylika smältor ha
påträffats även i Dalarna, Södermanland och Härjedalen. — Till höger: ämnesjärn,
»hackor», av norrländsk typ, av omkring 1!s meters längd.
götland alltså, har åtminstone Hällestad järnberg medeltida anor. Längre
ner i Götaland omtalas några enstaka bergverk, av vilka endast
koppargruvan Åtvidaberg och järngruvan Taberg torde nått en viss betydelse
under medeltiden.
Förteckningen är lång och dock ofullständig. Man får likväl inte
föreställa sig, att mer än en mindre del ens av Svealands fyndigheter voro
kända och brukade under medeltiden. Enbart ett studium av de många
»berg», som omtalas som »uppfunna» under Gustav Vasa, ger klart besked
om motsatsen. Att det huvudsakligen är den mellansvenska Bergslagen och
speciellt dess östligare delar, som blivit centrum för den äldsta
gruvhante-ringen, förklaras naturligt av malmrikedomen där i förening med
bebyggelse- och samfärdselförhållandena. Här fanns gott om skog till bränsle
vid brytningen och smältningen och rikligt med vattenkraft för hyttedriften,
här låg den täta bondebygden nära, och härifrån erbjödo sig jämförelsevis
goda transportmöjligheter till Mälardalens städer och vidare till utlandet.
Ur malmutvinningens synpunkt ligger elt stort tekniskt steg mellan den
enkla upphämtningen av sjö- och myrmalm och brytningen av bergmalm,
och det senare synes förutsätta nya tekniska impulser, närmast från
Tyskland, vars bergsbruk var högt utvecklat redan i tidig medeltid. Före
krut-sprängningens genombrott på 1700-talet skedde malmbrytningen efter
föregående upphettning av bergväggen medelst stora vedbrasor, vilket efter olika
led i proceduren kallades tillmakning eller eldsättning. Där det var
organiserat, tillmakades och tändes virket om kvällen och skedde släckning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
