Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järntillverkning och bergsbruk. Av Tom Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järngruvor funnits, liksom också en fortsalt sjö- ocli myrmalmsutvinning
av stor betydelse.
Vilka kvantitativa mått den medeltida bergshanteringen nått är
utomordentligt svårt att bedöma. Sin höjdpunkt synes den ha vunnit mot slutet
av 1400-talet, då man med ledning av tullräkenskaper från den allt
dominerande omsättningshamnen Liibeck kan göra en kalkyl. Man kommer till
en kopparproduktion om över 2,000 skeppund (å troligen 136 kg.) om året,
vilket dock torde varit flera gånger mer än det för äldre tid genomsnittliga.
För järnets del kommer man till en export om över 7,000 skeppund, vilket
torde varit mer normalt och motsvarats av ytterligare något tusental
skep-punds tillverkning för hemmamarknaden. Silvret synes vid denna tid ha
spelat ringa roll; det torde haft glansperioder i samband med Gamla
Silv-bergs utbrytning på ett tidigt stadium och ånyo efter Salbergets upptäckt,
som med stor säkerhet kan fixeras till 1510. Till jämförelse kan nämnas,
att årstillverkningen vid Kopparberget på sin höjdpunkt omkring 1650
nådde över 20,000 skeppund och att järnexporten i början av Gustav II
Adolfs tid nådde samma höjd — och ändå var en ren obetydlighet emot
nutidens svenska export av järnmalm, järn och järnprodukter.
Vid brytningen i de större gruvorna blev det redan tidigt nödvändigt
med en planmässig gruvrumsanläggning och med särskilda anordningar
för malmens uppbringande och för länshållningen. Dessa gruvor brukades
(äganderätten är ett invecklat kapitel, som vi måste förbigå) av ett större
antal bergsmän korporativt. Ursprungligen hade envar sitt bestämda
bryt-ningsställe, men vid utbyggnad på djupet blev det nödvändigt att reglera
arbetet enhetligt under ledning av bergmästare eller bergsfogde, varvid
brytning i skift och omgångar infördes och gruvan betraktades som gemensam
egendom eller nyttighet. Med detta, som bäst betygas i en förordning för
Kopparberget 1360, upphörde det att finnas materiella, orlsbestämda
gruv-andelar, vilka förut förhärskat och gingo i handeln. I stället beräknades
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. När pumpar — av sug- och Igfttgp — först voro i
bruk inom värt lunds gruvväsen, torde ej vara utrönt. Om den vattenkonst, som vid
1500-talets mitt efter flera ärs arbete (åtminstone delvis med tysk hjälp) fullbordades vid
Kopparberget, tror man sig emellertid veta, att den utgjorts av ett vattendrivet,
serie-kopplat pumpverk; djupet var mycket större än största möjliga höjden för den enkla
sug- och lyftpumpen, och en anordning med i serie verkande pumpar var därför en
nödvändighet. Pumpstockarna voro urborrade trästammar. — Åven denna bild är hämtad
ur Georg Agricolas stora arbete frän 1530, här återgiven efter en upptaga frän år 1556.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
