Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järntillverkning och bergsbruk. Av Tom Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brytningsrätten efter
innehav av hyttor, och
efter antalet bälgar vid en
hytta, som var två, kom
en gruvandel att vid de
ädlare bergverken
kallas »par». Malmen hars
länge nog upp i dagen
för hand, på ett slags
träskiva, som kallades
bår och gav upphov till
ett mått av samma namn
för malm och
halvfabrikat. På Gustav Vasas
tid finner man även
mekaniska malmuppford-ringsverk, dragna med
hästvind ovan jord.
Läns-hållningen kallades på
1300-talet ösning och
tillgick tydligen också på
enklaste sätt men under
fogdens kommando; en
Norbergsförordning 1300 inskärper, att den måste ske samtidigt i hela
gruvan. Gruvras och översvämningar förekommo naturligtvis, och flera sådana
i följd äro betygade vid Kopparberget kort efter 1500. Problemet att ordna
mekanisk vattenuppfordring har nog anmält sig redan på medeltiden, och
sannolikt har man då nått fram till enklare spel- och vindningsanordningar,
däremot inte till pumpverk, vilka endast med stora svårigheter kunde
inrättas ännu på Gustav Vasas tid.
Malmsmältningen och den vidare metallbearbetningen ställer sig
väsentligt olika för järn, koppar och silver men bygger på gemensamma principer
i fråga om reduktionsmedlet, som var träkol och ved, och i fråga om
drivmedlet, som var vattendrivna bälgar — med ett ord i fråga om
hyttetekni-ken. Hyttorna voro byggda av trä och pressad jord eller lera — vad som
något senare till skillnad från nyare typer kallades mulltimmerhyttor. De
voro efter våra begrepp ytlerst obetydliga lill dimensioner och kapacitet;
Ett av de inånga problemen inom den medeltida
bergshanteringen var länshållningen av gruvhålen. Med tiden
blevo mekaniska anordningar nödvändiga och dragdjur
eller vattenkraft erforderliga för deras drift. Hur de hos
oss under medeltiden använda vattenuppfordringsverken
sett ut, vet man inte; man får antaga, att de påmint om
tyska förebilder av det slag, varav detta träsnitt ur Georg
Agricolas nämnda stora arbete om bergverksdrift och
hyttkonst lämnar en instruktiv bild — en av ett stort
vattenhjul (t. v.) driven >wattenvind» av paternosterverkstyp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
