Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eller flera loflbodar med utbyggd svalgång ingick som regel i de svenska gårdarna
under medeltiden, såväl i stad som på land. Loftboden var en magasinsbyggnad, men
rummen i ovanvåningen nyttjades ofta som sommarbostäder. Denna loftbod är flyttad
från Måcketorp, Åseda socken, Småland, till Kulturhistoriska museet i Lund.
ugn — i rummets ena hörn. Även här fick röken gå ut genom ett hål
i taket, ty skorstenen är en mycket sen företeelse i Sveriges allmogehem.
Denna s. k. rökugn har troligen varit känd före medeltiden, men först
under denna period har den fått allmännare spridning, ehuru det dröjde
mycket länge innan den äldre placeringen av härden mitt på golvet helt
kom ur bruk. I Snorre Sturlassons Konungasagor får konung Olaf Kyrre
(1068—1093) äran att i Norge ha varit »den förste att göra ugnstugor».
Andra förbättringar rörde bostadens plan, och den nyare tidens tre
huvudtyper för den svenska allmogens bostadshus — Morastugan,
parstugan och det sydgötiska huset (benämningarna äro moderna) — hade
vunnit spridning långt före medeltidens slut.
Ett hus, som även åtminstone delvis utnyttjades som bostad, var
härbärget. Det utgjordes av en loftbod i två våningar, vilka ofta båda
nyttjades för förråd, men där rummen i ovanvåningen, som var försedd med
utbyggd svalgång, kunde tagas i bruk för gäster eller användas som
sovrum av hemmavarande ogifta söner och döttrar. Då det i våra folkvisor
talas om »jungfrun i liöganloft» är det tydligen härbärgeshus som avses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
