Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovanlighet. Klacken var okänd under medeltiden. Jordfynden visa så gott
som alltid enkla och tunna sulor, och man kan icke undgå att reflektera
över deras ringa lämplighet så snart väglaget blev dåligt. Medeltiden kände
emellertid till ett slags galoscher, dock icke av gummi utan av trä,
träbottnar med höga klossar på undersidan, vilka spändes fast med en rem över
vristen. De kallades patinor.
Kvinnorna buro inga byxor — vi kunna erinra oss det smädliga namn
Albrecht av Mecklenburg gav åt drottning Margareta »kung byxlös» — men
annars bestod deras klädedräkt av samma plagg som mannens, alltså skjorta
eller särk närmast kroppen och utanpå denna en långärmad kjortel, som
till skillnad från mannens alltid var fotsid, samt såsom ytterplagg manteln.
Huvudbonaden var en huva, en hätta eller en duk.
De högre folkklasserna kunde givetvis bättre än gemene man följa
modeväxlingarna i de ledande kulturländerna. Så snabbt som i våra dagar
ändrades modet emellertid icke, därtill voro tidens samfärdsmedel alltför
långsamma. Att förändringarna icke gingo fort kan man förstå av det
faktum att det var mycket vanligt, att plaggen testamenterades till efterlevande
— det var tydligen slitstarka don i kläderna. Men å andra sidan berättas
ofta om de äldres förargelse över en yngre generations nymodigheter i
klädväg.
På bevarade bildverk kan man följa de väsentligaste växlingarna i
dräktmodet. Under 1100-talet voro kläderna snäva och långa för såväl
män som kvinnor (se t. ex. bilden av Trydefunten). Längden bibehölls
under 1200-talet, då vidden och rymligheten dock ökades, så att dräkten
fick ett ledigare fall. Under 1300-talet gjordes mannens kjortel eller rock
åtsittande kring bröstet och midjan och knäpptes framtill, så att man ej
längre behövde draga den över huvudet. Även på kvinnans kjortel
syddes livstycket åtsittande. Under detta århundrade uppkom också bruket
att medelst stoppning i kjorteln göra den manliga figuren mera kraftig
i bröst och axlar. Ett i medeltidshandlingar ofta nämnt plagg är surcoten
eller sorkoten, som på kontinenten hade gamla anor och som hos oss synes
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Liksom hos de antika folken hörde även under
medeltiden handskar i mer eller mindre dyrbart arbete till de högre klassernas dräktlyx. I
det kalla nordiska klimatet krävdes vintertid för folk i gemen en mera praktiskt betonad
handbeldädnad, och den av textilt material förfärdigade vanten är också väsentligen en
nordisk företeelse. Vante, virkad av ullgarn, funnen i Lund. — Kulturhistoriska
museet, Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
