Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den tyske landsknekten Paul Dolnsteins i detta arbete förut omtalade (sid. 50)
märkliga manuskript återfinnes även denna mycket intressanta bild av en svensk krigare och
en tysk landsknekt i strid. Bägge uppträda i bröstharnesk. Tysken representerar i övrigt
det kontinentala klädmodet med bl. a. hårt åtsmitande benkläder; svenskens byxor, av
den inhemska, gamla typen, äro däremot mycket vida. På huvudet bär han »järnhatt»,
på ryggen någon sorts ränsel och vid bältet en flaska med vatten eller någon styrkedryck.
klipptes rak över pannan. Mycket karakteristiskt och dekorativt var
1200-och 1300-talels mod med det sålunda nedhängande håret lockat som Magnus
Eriksson har det på sitt stora svenska sigill (se sid. 27). Under samma tid
var slätrakat ansikte högsta mod och långt hår och skägg bibehölls endast
hos det lägre folket. Gifta kvinnor buro håret uppsatt och dolt under
huvudbonaden som fallet varit hos allmogen långt in i sen tid, de ogifta hade håret
i flätor, som antingen hängde fritt ned eller fästes runt huvudet eller
samlades i eu knut i nacken.
Till den dagliga dräkten bar mannen och ofta även kvinnan en kniv
eller dolk, hängande i en slida vid bältet. Den användes som bordskniv
vid måltiderna, som redskap vid olika sysslor och vid behov även som
vapen. Under äldre medeltiden var det vanligt, att männen buro en lång,
kraftig kniv, ett slags mellanting mellan svärd och kniv, men så
småningom blev rätten att bära sådan förbehållen de privilegierade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
