Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kastmaskiner eller blidor, medelst vilka man slungade stora stenar mot
en fiendes förskansningar, omtalas i Danmark redan under 1100-talet och
användes även i Sverige under medeltiden, så t. ex. av hertig Valdemars
folk vid belägringen av Stegeborg 1318. År 1365 anskaffades två blidor
och en blidmästare till Nyköpingshus. Ännu så sent Som år 1507 lät
Hemming Gadh, som då på riksföreståndaren Svante Stures uppdrag belägrade
Kalmar, resa en blida.
Den för senare krigföring så viktiga uppfinningen av eldvapnen
gjordes under medeltiden. I begynnelsen voro de icke till stor nytta i striden
och torde mest ha verkat genom sina kraftiga smällar. De fingo emellertid
på kontinenten en rask utveckling och gjordes snart i en mångfald former
från grova kanoner till små handbössor. Det äldsta i Sverige funna
eldvapnet är en i Livrustkammaren förvarad handbössa av brons från senare
delen av 1300-talet, med loppet endast 11,7 cm. långt. Den har avfyrats
genom att man med en lös lunta antänt fängkrutet i fångpannan strax
framför manshuvudet (se bilden). På grund av det långa skaftet kallades
sådana bössor för stångbössor. Den numera brukliga formen på bössans
stock uppkom under 1400-talet. Dessa tidiga bössor hade vanligen en
rekylhake på undersiden och benämnes därför hakebössor.
Kanoner synas lika litet som handbössor ha spelat någon större roll
vid krigföringen i Sverige under medeltiden. Ett upplysande vittnesbörd
om deras effektivitet lämnar Karlskrönikans berättelse från marsken Karl
Knutssons belägring av Stegeborg 1439. Vid ett tillfälle, då marsken
befann sig inom lämpligt skotthåll, satte slottets »byssamestare» Rodenborg
liv och ära i pant på att nu skulle marskens sista stund vara kommen.
Skottlossningen blev emellertid icke så lyckad. Vid avfyrandet av den
första »byssan» gick del ej bättre än att »byssan sig utav ställningen slog,
20 famnar stenen över marsken tog». Rodenborg fyrade strax av den andra
bössan, med påföljd att »kammaren utav byssan sprang, den stenen gick
ej 20 famnar fram». Ännu sämre lyckades Rodenborg med den tredje
bössan: »Den bossan honom själv med stjärten rörde, han föll neder, varken
såg eller hörde; Den stenen nalkades marsken där ej uppå 200 famnar när».
PLANSCH 4 MOTSTÅENDE SIDA. Denne ärkeängel Mikael — frän ett
1400-talsaltar-skåp från Västra Eds kyrka i Småland — uppträder i en rustning av samma modell, som
svenska riddare bar i striden, ocli han svingar ett långt svärd av lika vanlig, jordisk
typ. — Statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
