Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nordisk magi hade runorna sedan gammalt spelat en framträdande roll, och
kännedomen om deras mystiska kraft levde kvar tdngt in i medeltiden. På ett i Lund funnet
revben (av ett nötkreatur), vars bägge ristade sidor återges härovan, har någon gång
under 1200-talet ristats följande runskrift: bonti X ris X ti X mal X runu X arar X ara X
äru X fiadrar. Den gåtfulla frasen översättes ao docenten Ivar Lindquist på följande sätt:
’Bonde ristade målrunor. Snabba äro örnens vingar». Med målrunorna har ristaren
avsett att magiskt påverka utgången au ett mål vid tinget.
mast såsom ett tack till åkerns ande, och gröten till gårdens vätte var
avsedd att vinna dennes välvilja.
En naturdyrkan, som synes ha varit mycket utbredd under medeltiden
var kulten vid de heliga källorna. Dylika 1’unnos runt om i landet i nästan
varje socken och de hade namn sådana som Skårkällan, Dise offerkälla,
Arla källa, S:t Sigfrids källa, Alvablotskällan, Birgittas källa. Odens källa
men allra vanligast Korskällan. Vid de heliga källorna samlades folk vissa
nätter under året — i Sydsverige vanligen midsommarafton, i mellersta
Sverige trefaldighetsnatten — och offrade mynt i källan och drack av dess
vatten, eller badade. Bakom dessa sedvänjor har synbarligen legat en tro
på en i källans vatten inneboende magisk kraft, som man sökte utnyttja
framförallt mot sjukdomar. I äldre tider har man säkerligen föreställt sig
källan såsom säte för ett naturväsen, som det gällt att tillfredsställa med
offer.
De gamla bruken vid de heliga källorna ha kvarlevat med stor livskraft
långt in i nyare tid och voro säkerligen ännu mera framträdande under
medeltiden. Kyrkan såg — givetvis och med rätta — häri gammal hednisk
villfarelse, som skulle bortarbetas, men liksom i så många andra fall lyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
