Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk bebyggelse östanhavs. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur vilka de nutida byarna uppstått,
lågo på sin tid utanför de gamla
finska bygdernas gräns. Antalet
kolonister var naturligtvis ringa, och
när de nya bygderna sammansmulto
med de gamla, uppgingo inflyttarna
i den finska majoriteten.
Så var däremot icke fallet, där
svensk kolonisation ägde rum på
öde kuster. Den förhistoriska
finska bebyggelsen undvek i allmänhet
havskusterna, sannolikt på grund
av vikingatidens lärdomar
beträffande faran för överfall från
sjösidan. Endast i Egentliga Finland
nådde bygderna på en någorlunda
bred, men för ingen del
sammanhängande front fram till saltsjön
•— synbarligen emedan den
utomordentligt vidsträckta skärgården
där erbjöd ett tillfredsställande
skydd. Bebyggelsen koncentrerade
sig i ådalarna, varför landskapet var bildat av ett flertal parallella bygder,
åtskilda av smala ödemarksstråt. Men längs Finska vikens kust åt öster och
Bottenhavets kust åt norr låg landet närmast saltsjön öde; endast på ett
fåtal ställen sköto inlandsbygderna en utlöpare ned mot en viktig
hamn-och handelsplats. Så vid innersta delen av Viborgsviken, så vid nedre
loppet av Kumo älv, så måhända även i Borgå ådal. I övrigt voro kuster och
skärgårdar — och det gäller även största delen av Egentliga Finlands
skärgård — obebyggda utmarker, som besöktes endast av jakt- och fiskepartier.
Det var i dessa öde nejder, som de finländska svenskbygderna uppstodo.
Under och omedelbart efter korstågstiden främjades den svenska
östan-havskolonisationen säkerligen åtminstone i viss mån av militärpolitiska
skäl. Det utan svåra och långvariga fejder vunna herraväldet över de finska
stammarna i Egentliga Finland, Satakunta, Tavastland och sydvästra
Karelen bibehölls genom kontroll över kustens hamn- och marknadsplatser,
där finnarna tillbytte sig nödvändighetsvaran salt mot skogslandets främsta
Åtskilliga av Finlands medeltidskyrkor äga en
särdeles rik dekorativ utsmyckning, i
allmänhet tillkommen under lAOO-talet. Lojo kyrka
är inte enda exemplet, där arkitektur och
måleri på ett utomordentligt sätt klinga samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
