Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk bebyggelse östanhavs. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringar och hans rätt. Det enda man absolut krävde var formell övergång
till den kristna tron och lojalitet mot svenska kronan. Aktningen för den
personliga friheten och de hävdvunna egendomsförhållandena var
säkerligen huvudorsaken till att det svenska väldet så lätt etablerades och så
hastigt rotfästes bland de finska stammarna.
Hemorterna för de svenska nybyggarna östanhavs kunna naturligtvis
icke noggrant anges, men i stort sett stammade invandrarna sannolikt från
norra Sveriges östliga kusttrakter, alltså ungefär från Uppland och så långt
norr ut, som kusten över huvud var bebyggd. En stor del kom säkerligen
från det medeltida Stor-Hälsingland; därpå tyder såväl folkmålens
överensstämmelse som den ibland förekommande benämningen »hälsingerätt» för
det beskattningssystem, som i Finland betecknades såsom »svenska rätten».
Utvandrarna rekryterades naturligtvis bland allmogens lägre sociala
lager. Det var arvlösa söner, fattiga allmänningstorpare och skärkarlar,
frigivna trälar m. fl., som seglade över sjön för att på de öde kusterna
röja sig egna hemman. När bygdernas folkmängd växte, spridde sig
kolonisationen längs kusten åt öster vid Finska viken, åt norr vid Bottenviken.
Inåt land bröto svenskarna bygd så långt jordmånen var tjänlig eller tills
de mötte den finska kolonisationen. Mångenstädes blev språkgränsen icke
från början skarp — därpå tyda de geografiska namnen i synnerhet i
Österbotten, medan Nylands svenskbygd har att uppvisa ett renare, om också
icke rent, svenskt namnskick — men förhållandena utjämnades efter hand
genom minoriteternas assimilering.
Ur den svenska kustbefolkningen, som i ekonomiskt hänseende i
genomsnitt representerade en högre ståndpunkt än finnarna — åkerbruk och
boskapsskötsel mot svedjebruk och jakt — uppväxte sedermera en mycket
betydande del av Finlands medeltida frälse. Men även de finska bygder,
som tidigast rönte påverkan av den svenska allmogens högre utvecklade
näringsliv — i främsta rummet bygderna i Egentliga Finland — lämnade
avsevärda bidrag till den finländska adeln. Finlands hela medeltid
genomgås för övrigt av det västerländska inflytandets insippring på
lantmannanäringarnas område. Med åkerbrukets utveckling följde behovet av fasta
äganderättsförhållanden, och solskifte eller »rätt svenskt skifte»
verkställdes på allmogens egen begäran i nejd efter nejd. Genom att införa mera
utvecklade former för näringslivet, vilka småningom, om också mycket
långsamt, undanträngde de äldre och primitivare, gjorde kustbygdernas
svenska allmoge sina finska grannar en oskattbar tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
