Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk bebyggelse östanhavs. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viborgs slott i Viborgska viken började uppföras vid 1200-talets slut under det av
marsken Tyrgils Knutsson ledda tredje korståget och blev en viktig utpost mot öster. Äldst
är »kärnans» kvadratiska, undre del jämte mantelmuren längs holmens strand.
SVENSK BONDEKULTUR KRING ÖSTERSJÖN.
Kolonisationen östanhavs inskränkte sig emellertid icke till denna
inrikes vandringsrörelse. Även på Estlands kuster och öar slogo sig svenska
bönder ned, men utvandringen till landet söder om Finska viken fick dock
icke på långt när samma omfång och betydelse som överflyttningen till
Finland. Såväl sannolikhetsskiil som det i och för sig mycket obetydliga
urkundsmaterialet tyda på att även de estländska svenskbygderna uppstått
under och närmast efter korstågsliden, såsom resultatet av en fredlig
bondekolonisation. Den åtnjöt naturligtvis icke stöd och uppmuntran av Sveriges
statsmakt men främjades däremot sannolikt av både världsliga och
kyrkliga myndigheter i de av tyskar och danskar för kristendomen vunna
Östersjöprovinserna. Svenska ortnamn i Estland förekomma i urkunder från
senare delen av 1200-talet, och i Hapsals stadslag, som år 1294 bekräftades
av biskop Jakob av ösel, talas om borgare, som ha släktingar bland
svenskarna i det öselska stiftet. En urkund av år 1341 handlar om den svenska
befolkningen på Runö i Rigabukten, och tvenne köpebrev från år 1345, det
ena, som gäller Rågöarna, utställt av abboten i Padis kloster nära Reval,
innehålla bestämmelsen, att köparna skola inneha sin jord »iure svecico»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
