Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dona vid de mellansvenska malmfyndigheterna; även dessa levde i
närmare kontakt med yttervärlden än bondebygderna och hade vidare utblick.
l)e svenska bönder, som utgjorde don fullkomligt dominerande
huvuddelen av landets befolkning, plöjde och skördade med primitiva redskap
sin i små tegar skiftade jord i strängt sammanhållna byar; de förde sina
små och magra kor i bet, släppte svinen i ekskogen de år, då ollonen voro
talrika, födde på sina håll upp härdiga och goda hästar samt jagade och
fiskade. Bygden levde sitt eget liv och var i mångt och mycket hänvisad
till sina egna resurser. Med den svenska staten hade bönderna att göra, då
de knotande betaide skatt, då krigstjänst krävdes, då de medverkade vid
tillsättande av bygdens, häradets eller landskapets ämbetsmän. Kontakten
med centralmakten förnams starkare i städerna och bergslagerna, av
naturliga skäl. I detta enkelt uppbyggda samhälle framträdde så även två högre
grupper: stormännen och den katolska kyrkan. Herrarna hade ofta
betydande gods, men sällan sammanhållna till storgårdar, utan oftast splittrade
och spridda; vid sidan av gods kunde de ha län av kronan. Kyrkan var en
del av en rent internationell organisation, fastare och försedd med större
ekonomiska möjligheter än statens. Ytterligare en annan stor internationell
organisation hade sina intressen att bevaka i det dåtida Sverige, nämligen
de tyska köpmännen, hanseaterna, som hade om hand en stor del av rikets
ekonomiska förbindelser med det övriga Europa; i utbyte mot produkterna
av Sveriges boskapsskötsel, skogsbruk, bergsbruk och jakt (smör och hudar,
tjära, järn och pälsverk) förde de hit salt, vin, alster av den begynnande
europeiska industrien (särskilt tyger) samt de eftersökta och dyrt betalade
orientaliska kryddorna.
Så tedde sig det rike, som Kristian II av Danmark och Norge sökt
införliva med sitt maktområde genom det stora krigståg år 1520, som ledde till
Sveriges fullständiga erövring. Här tänkte han sig, liksom i sina andra
riken, genomföra en politik, som var avog mot adel, kyrka och främmande
köpmän samt välvillig mot borgarna och högst intresserad av bergslagerna.
Detta var allt tankar, som hade framtiden för sig och som i sinom tid
kommo att förverkligas i alla de nordiska länderna, men inte samtidigt och
under gemensam ledning utan av Danmark och Sverige var för sig och
under olika härskare. De krafter, som bände i sär de nordiska ländernas
union voro för starka att övervinnas, nu efter Sturetidens målmedvetna och
framgångsrika arbete på ett självständigt svenskt rike. Den som skulle ta
Sten Sture den yngres och Kristian II :s uppslag i arv, som skulle förbinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
