- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 3. Den äldre Vasatiden /
21

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förvaltning måste lägga grunden till den statsfinansiella reda, varförutan
Sverige ej kunde bli helt oberoende och skuldfritt i förhållande till Lubeck,
knektar måste underhållas och ett välordnat kungligt kansli uppbyggas.
Verket började, i samarbete med herredagar och allmogemöten, men inom
kort följde nya oroligheter i Dalarna. Den mystiske Daljunkaren, vars
identitet ännu ej är fastslagen — han var i varje fall ej den »bonddräng Jöns»,
som Gustav Vasa ville göra gällande —, utgav sig för att vara Sten Sture
den yngres son och fick hjälp av många gamla Stureanhängare samt av
norska herrar, och på sin sida vann han den ännu oroliga Dalaallmogen,
som fann den nye kungens maktsträvanden alltför mycket inkräkta på
sina gamla »rättigheter». Hårt trängd mellan bygdernas obegränsade
fri-hetskrav, Liibecks fordringar och ett allmänt utrikespolitiskt
osäkerhets-läge, och dessutom upptagen av sitt stora statsfinansiella
organisationsarbete, tillgrep nu Gustav Vasa utvägen att sammankalla en riksdag i
Västerås år 1527.

En mästerlig demagogisk taktik, som kungen utvecklat under de första
svåra åren och som nu nådde sin fulländning, gjorde det möjligt för honom
att här vinna en avgörande seger för sina idéer. Han fick adeln på sin sida,
åtminstone till en del, borgarna stödde honom också, och allmogens krav
på särrättigheter övervunnos. Frågan var vem som skulle betala
uppgörelsen. Det fanns endast en korporation inom landet, som var rik nog att
göra detta, och det var kyrkan. Riksdagsbesluten i Västerås lade grunden
till en kyrklig beskattning, som saknat motstycke under medeltiden, och
i sinom tid kunde Gustav Vasa låta denna beskattning övergå till en
verklig reduktion. Hans nya stat började vinna väldet över den hittills
mäktigaste »staten i staten», kyrkan; och samtidigt höllos flera möjligheter
öppna för att i framtiden ordna de kyrkliga förhållandena. Om ett
medvetet genomförande av skilsmässa från Rom var det dock ännu inte fråga.
— Med dessa nya maktmedel i sin hand och med det stöd från olika håll,
som hans riksdagspolitik försäkrat honom om, var det en lätt sak för
Gustav Vasa att få bukt med Daljunkaren. Vid Tuna stämde han möte
med de oroliga, och »där blev ett hårt burspråk», skriver kungens
krönikör Peder Svart. Daljunkarens förnämsta anhängare avrättades, och »när
de andre det såge, att blodet begynte rinna, kom annat ljud i skällan, de
fruktade svårlige om livet, begynte skria och gråta, föllo uppå knä, tiggde
och beddes för Guds skull nåder av konungen» — det är den skildring,
som Peder Svart ger av uppgörelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/3/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free