Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för denna export — utan framgång —, men nu skulle förbudet göras
effektivt. Kungens medfödda läggning och tidigare tendenser samverkade med
hans tyska medhjälpares råd; kronan skulle övervaka allt inom riket, och
riket skulle betraktas som ett slags kronans — eller personligt sett kungens
— egendom.
Dessa drag framträdde även på ett annat område, det kyrkliga. Under
f530-talet hade skilsmässan från påvekyrkan fullbordats, och Sveriges siste
katolske ärkebiskop, Johannes Magnus, hade farit till ftalien för att där
fantisera ihop en ärorik fornhistoria om sitt hemland, den berömda boken
om göternas och svearnas konungar. Därefter gällde det emellertid att finna
någon ny form för kyrkans organisation, och även härvidlag blev det till
sist de tyska rådgivarna, som skulle ge Gustav Vasa det bestämmande rådet.
Vid årsskiftet f539—40 hölls rättegång med Olaus Petri och Laurentius
Andreæ, vilka anklagades för förrädiska stämplingar och dömdes till döden,
men benådades; därmed voro de och den riktning de företrädde ur
räkningen. Kort dessförinnan hade kyrkan fått en ny ordning, som gav staten
det dominerande inflytandet över den, och Georg Norman blev
superintendent, vilket ungefär vill säga minister för kyrkliga ärenden. Statskyrkan
var införd. Dessa förändringar inskärptes genom den stora visitationsresa,
som Norman 1540 företog i Götaland. Den hade även till syfte att ta i
kronans förvar sådan kyrkans lösegendom, som ansågs överflödig nu efter
reformationens införande. Monstranser, brudkronor, överflödiga kalkar och
pa-tener, allt utkrävdes. Det utlämnades också, men inte utan knot. Liksom
kyrkklockornas utkrävande i början av 1530-talet väckte denna indragning
av heliga kärl mycken ont blod. Även efter den stora visitationens slut
fortsattes rofferiet. Kronan skulle bli rik, det var Gustav Vasas bestämda önskan.
Alla dessa kungliga ingripanden av olika slag kränkte bygdeallmogens
ömtåliga känsla för frihet och särrättighet. Kungen synes dock knappast ha
varit beredd på häftig opposition, och hans rådgivare hade ej den kännedom om
det svenska folket, att de rätt kunde avväga riskerna med dylikt förfarande.
1541 kommo åtskilliga av de olika nyheterna till Småland; de hälsades med
livligt missnöje.
DACKEFEJDEN.
I maj och juni år 1542 fick Gustav Vasa underrättelse, att en man vid
namn Nils Dacke anstiftat ett uppror i Småland, fogdar och adelsmän
dräptes där, och resningen spred sig med stor hastighet. Gustav Vasa visste av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
