Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under riksbyggmästaren och hans söner. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några av Gustav Vasas mynt. Till vänster och höger daler, präglade (troligen av Willem
Boy) 1559; i mitten fram- och baksida av en ett par år äldre S öres »klipping», sd kallad
därför att myntet »klipptes» av en utvalsad eller stampad ten.
RESULTATEN AV GUSTAV VASAS VERKSAMHET.
Den svenska stat, som existerade vid slutet av Gustav Vasas regering,
skilde sig i flera avseenden från den, vars styrelse han övertog som konung
på försommaren år 1523. Den förnämsta olikheten \ ar den, att landskapens
och bygdernas självständighet var bruten, att riksenheten hade slagit igenom
och ej längre kunde bestridas. Mer än två tredjedelar av rikets område
låg direkt under den kungliga kammarens (det centrala
förvaltningsämbe-tets) kontroll; härvid är att märka, att betydande delar förvaltades av
kungens söner. De stora län, som förvaltades av adelsmän på samma eller
liknande sätt som skett under medeltiden, omhänderhades till stor del av
sådana stormän, som personligen — särskilt genom släktskapsförhållande
— stodo kungen nära; bland dessa märktes särskilt fränderna till Gustav
Vasas två senare drottningar av ätterna Leijonbufvud och Stenbock, samt
hans fränder av släkterna Rrahe och Sture. Kyi’kan hade under årens lopp
mist den övervägande delen av sina gods; den beskattning, som Västerås
riksdag lagt grunden till, hade efterhand övergått till en verklig reduktion,
och även kyrkans lösegendom och dess skatteinkomster hade kommit
kronan till godo i mycket stor utsträckning. Man erinrar sig, vad 1500-talets
store politiske teoretiker, italienaren Machiavelli, yttrat om hur
statsfinanserna borde vara inrättade: »För att icke behöva utplundra sina undersåtar,
för att kunna försvara sig, för att icke bli fattig och föraktad, för att icke
tvingas till rofferi, bör fursten anse det som en småsak att bli kallad
gni-dare». Det hände, att Gustav Vasa kallades för gnidare, och då han låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
