Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska sjömakten grundlägges. Av Georg Hafström och Hj. Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma år som han blev vald till konung, gå med på lybeckarnas hårda
fordran att bl. a. förbjuda svenska köpmän att segla genom Öresund och
Bält, vilket, sade han i påbudet härom, skulle för dessa vara »platt och
alldeles förglömt och förgätet». Sverige hade väl i Lödöse en öppen
utfartsport mot väster, men den var otillräcklig för utskeppningen, varför i
praktiken svensk direkthandel med västra Europa blev stängd. Lybeckarna
ämnade, såsom de voro vana vid, ostörda spela mellanhandens
vinstgivande roll.
Detta främmande handelsvälde måste sålunda brytas och sedan hållas
utestängt, men därtill erfordrades likväl som för rikets oavhängighet i övrigt
främst en örlogsflotta. Vi ha sett, hurusom stommen till en sådan flotta
erhölls just av dem, som sedermera skulle bekämpas! På fredlig lösning
av de olyckliga förhållandena var tyvärr icke att hoppas, därtill var
lybeckarnas gamla handelspolitiska inställning till Europa men särskilt till
Sverige alltför djupt inrotad i deras tankeliv. Konungen åter ville en
obe-hindrad nationell sjöhandel, och måste vilja det. Detta var det tragiska i
situationen.
Innan den i hemlighet åsyftade brytningen med Lubeck kunde sättas
i verket, måste konungen tills vidare söka andra förbindelser; redan tidigt
hade han också kommit i kontakt med Nederländerna och träffat en
överenskommelse om fri lejd för köpmännen att besöka varandras länder. Huru
instängd vår sjöhandel var vid denna tid, visar följande episod. I Lubeck
var en gång ett rykte i omlopp, att två svenska skepp hade utan tillstånd
gått genom Öresund, destinerade till Holland För att gendriva detta rykte
skrev konungen till sitt ombud i Lubeck, att »Vi bade icke givit dem
befallning att löpa genom Öresund med mindre än de hade fått Lubecks
befallningsmäns lov och samtycke därtill. Om någon så ville säga, att de
skulle med våld löpa genom Sundet, så kan man väl tänka, att det icke
kan vara sanning, eftersom Våra skepp icke äro flera än två, men
lybeckar-nes en hel flotta». Konungen menade tydligen, att övermakten var för stor
för ett sådant svenskt »självsvåld».
Det hade emellertid ej dröjt länge efter tronbestigningen, förrän Gustav
Vasa hade låtit inom landet igångsätta byggen av »sköna skepp och jakter»
för att med första skapa en aktningsbjudande flotta. När den tilltagande
handelspolitiska spänningen slutligen år 1534 mynnade ut i öppet krig med
Lubeck, räknade svenska flottan ett 20-tal skepp av olika storlek. Under
delta krig, den s. k. grevefejden, blev det flottan, som i förening med danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
