Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själva aktivt deltaga genom att sjunga ett, till en början ganska begränsat,
urval av evangeliska psalmer.
Med evangelisk predikan och psalmsång i gudstjänsten i Stockholm
kunde det ej dröja länge, innan det för folket ömtåligaste av allt, själva
kulten, framför allt ritualen kring nattvarden i högmässan, måste modifieras
i mera evangelisk riktning och hållas på folkets eget språk, så att det
förstods av alla. Vi veta nu, att Olaus genomförde detta i Stockholm under
året 1528 och att borgmästare och råd genom beslut 1529 sanktionerade den
svenska mässan bredvid den katolska latinska, för att nästa år besluta, att
blott den svenska fick hållas i staden. Som följd härav utgav då Olaus
1531 av trycket »Den svenske mässan» för bruk i Stockholm. Den var
utformad efter förebilder från Sydtysklands lutherdom men hade ock den för
Olaus karakteristiska strävan att bevara så mycket som möjligt av det
historiskt givna och det andaktsfulla och sköna i den katolska gudstjänsten,
med radikalt ingjutande av rent evangelisk anda. Åtskilliga moment voro
Olaus’ original, främst syndabekännelsen: »Jag fattig, syndig människa»,
vilken väl ej heller saknar medeltida förebilder men som dock utgör en av
de klassiska nyskapelserna i religionens värld. I huvudsak är det samma
högmässa, som vi alltfort söndagligen möta i våra kyrkor. — Redan före
mässan hade Olaus i en särskild handbok tryckt evangeliska formulär till de
kyrkliga handlingarna: dop, vigsel, begravning etc., liksom han utgivit en
predikosamling, »postilla», till hjälp för prästerna vid deras ännu ovana
uppgift att hålla evangeliska predikningar i högmässan; och till postillan
fogade han en katekes, med vädjan till sockenprästen att vid sin själs
salighet göra sin ämbetsplikt även i undervisningen, »då de ganske gode katolske
skolorne nu i den allmänne oron i landet höllo på att varde platt förlagde,
riket till en obotlig skada».
I en mästerlig liten skrift 1531 utvecklade Olaus skälen, varför
gudstjänsten i Sverige borde försiggå på svenska: »Det är fast oredligt att
så-dane dråplige ting skola få förhandlas på ett främmande tungomål och gå
oss så förbi utan nytta och gagn ... Såsom man nu icke kan predika till
bättring på latin, så kan man icke heller mässa till bättring på latin». I
detta sammanhang komma ock de ord, vilka kunna beteckna det nationella
evangeliska Sveriges myndighetsförklaring: »Vi svenske höre ock Gudi till,
så väl som annat folk, och det mål vi hava, det haver Gud givit oss. Han
föraktar icke mer oss svenskar än annor folk, ej föraktar han heller mera
vårt tungomål än annor tungomål!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
