Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men något »prästvälde» eller någon
bundenhet vid formulerade tyska
bekännelser (symbola) ville han ej veta av; Guds
ord, evangeliet i luthersk andemening,
var för honom svenska kyrkans enda
religiösa norm och bekännelse. Här hade
han full anslutning av ärkebiskopen. Men
denne och andra biskopar tycktes honom
bli alltför mäktiga. Det kom en
egendomlig skärpning i kungens förhållande
till ärkebiskop Lars och andra
kyrkomän, likasom i hans utövning av den
kungliga kyrkomakten, bland annat
framträdande vid prästtillsättningar.
Biskoparnas inflytande ville han minska genom
ett i och för sig kyrkligt väl motiverat
åtgörande, nämligen att dela flertalet stift
och förse de nya stiften med blott
»or-dinarier». Mäster Lars var till slut den ende, som hade kvar titeln biskop.
Domkapitlen upphörde praktiskt taget. För lutheranerna i Sverige verkade
det oroande, att kungen, utan att fråga efter konfessionella motsatser, till
Sverige inkallade bärare av den från lutherdomen nu allt klarare åtskilda
kalvinska åskådningen. Så inkom fransmannen Beurreus som lärare för
kronprins Erik. Någon som helst tendens till kalvinism låg förvisso ej här bos
den gamle kungen. I sitt testamente, som han undertecknade kort före sin
död 1560, gav han ett starkt uttryck åt sin enkla lutherska tro och hävdade
den ursprungliga kärva okonfessionella lutherdomen som den rena lära,
vilken han lålit upprätta i riket och som han anbefallde åt sina söners
vård och försvar.
Detta träsnitt. — en vignett ur
handboken av dr 15A8 ■— visar prästen i
full ämbetsdräkt, i »mässesärk» och
*mässehakeh, under nattvardens
utdelande.
ERIK XIV. OLIKA EVANGELISKA RIKTNINGAR.
Gustav Vasas död och Eriks tronbestigning medförde ett nytt läge för
ärkebiskopen och hela kyrkan. Erik XIV hade väl inhämtat en uppriktig
protestantisk övertygelse och fullföljde faderns okonfessionella lutherska
linje om Guds ord som ensamt utgörande den svenska kyrkans norm och
bekännelse. Även om Erik var väl förtrogen med Melanchtons teologi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
