Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformation och bildning i de skånska provinserna. Av Kjell Barnekow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arkadmotivet känna vi även från Stockholms slott. I Erik Dahlbergs
kopparstick i »Suecia antiqua» med slottets stora borggård sedd från
väster, kan man få en god föreställning om »trumpetargången», ett med smäckra
kolonner och bågar utstyrt parti. Här har upplösningen av den fasta
me-deltidsmuren gått långt. Medelhavsländernas arkadförsedda gård med dess
måleriska spel av ljus och skugga på blixtvisit i Norden! Klimatet tålde
icke en fortsatt utveckling på den linjen.
»SIRATER OCH VÄLSKA GAVLAR.»
Det festliga, som hör renässansen till, får olika uttryck i Norden.
Hov-mannaelegans sökte sig hit, även om bönderna morrade. Vasaarkitekturen
drog ofta till sig det utländska i småpartiklar, som järnfilsspån till
magneten. Grundstommen hade seklers tradition format, men detaljerna kunde
placeras än här, än där. Icke minst interiörernas brokiga mångfald av
långods skvallrar härom, vilket berörts i tidigare avsnitt.
Men också exteriören drar nytta av de utländska läromästarna.
Italienska, tyska, nederländska, särskilt »flamska» och »välska» konstnärer
och hantverkare leverera reglerna och syntaxen till den stilistiska
utvecklingen. Graverade mönsterblad spelade stor roll. Sådant var lätt att
medföra i kappsäcken från ort till ort. Vår egen tid skryter med
kommunikationerna, som snabbt förflytta idéer och människor, men
Vasarenäs-sansen visar, att redan under 1500-talet en sådan rörelse raskt nog kunde
äga rum.
I avsnittet om bildhuggarkonsten behandlas portaler och gavlar samt
de stenhuggare, som voro verksamma vid slotten i sådant arbete; här skall
nu endast den allmänna tendensen skisseras.
Portalen är ett viktigt uttryck för renässansens lust att sira, omrama,
pointera. Den öppna spisen, en boksida, ett epitafium (minnestavla över
en död) kan få samma arkitektoniska uppbyggnad som en portal.
Kolonnställningen var särskilt användbar i alla de nämnda slagen. Den kan också
nyttjas till en festlig effekt i gaveln. Det s. k. Adelshuset i Stockholms
slott fick under Johan III en märklig prydnadsgavel åt söder, tillskriven
den mångfrestande belgaren Willem Roy (jfr sid. 63). Johan III :s
valspråk lyste i guld och färg, konungslighetens symboler pockade på
uppmärksamhet, sinnebilder i sten berättade om statsdygder, »rättvisa»,
»klokhet» m. m. insatta i nischer — det hela blev en imponerande åskådnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
