Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasahovet som tongivande inom konstens och modets värld. Av Karl Erik Steneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förslaget följts eller ej, har man i varje fall anledning att tänka sig
detta miniatyrhov som en ständig och medveten förberedelse för större
förhållanden, bl. a. för de ceremonier, som en gång skalle komma att utgöra
en väsentlig del av Vasaättlingarnas kungliga ämbete.
En nyttig förberedelse utan tvivel. Mångas blickar skulle komma att
vila på dem, och behärskandet av alla representationsmedel, icke blott av
konsten att gå, kom också att under deras mannaår drivas till en hög grad
av fulländning, även efter kontinental måttstock. Vi äga från Eriks och
Johans regeringstid berättelser över några av de processioner, som ingingo
i programmet för kröningar, begravningar, bröllop m. m., och vi se den
lilla skissen över prinsarnas promenad utarbetad till en lysande tavla,
uttrycket för en med stor och levande konst fullföljd tanke: att låta
majestätet inför sina undersåtars ögon framstå som landets vördnadsbjudande
centralgestalt. Praktuppbådet kring kungliga ceremonier har enbart detta
syfte. Berättelserna motsvara också alla anspråk på djup gripenhet, men
de visa även, till gagn för den sentida sökaren av kuriositeter, en nästan
lysten vakenhet inför detaljerna i den skådade mångfalden. Så få vi vara
med om Erik XIV:s intåg till sin kröning i Uppsala 1561 och se hur ljuset
spelar i silverbeslagna remtyg och sammetssadlar, i fanbehängda
trumpeter och förgyllda bardisaner, i de guld- och pärlstickade vapnen på
häroldskåpor och drabantrockar; och omgiven av lakejer och drabanter i
guld och röd sammet, på en snövit häst, rider konung Erik själv i
silver-stickad rock, med röda och vita fjädrar i hatten och på hästens huvud och
svans. Som kontrast till den enhetligt röda färgen i kungaföljets livréer
komma hertigarnas hovtjänare i mindre festligt svart. I tåget befunno sig
flera tyska furstar och sändebud. Ur samma källa få vi veta, att konungen
några dagar senare under en gyllene bärhimmel — föregången av de höga
riksämbetsmännen, som buro regalierna i den vid denna tid vanliga
rangordningen, med svärdet på främsta plats närmast framför konungen (jfr
bild sid. 61) — skred från slottet till sin kröning i kyrkan, en väg på 1,080
vanliga steg, på dubbelt rött londonskt kläde. I kyrkan hördes musik av
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Johan III.s majestätssigill, daterat 1571, visar honom
i kunglig skrud på sin tron. Den strängt frontala och symmetriska kompositionen
motsvarar sigillets officiella uppgift. Sigillets frånsida visar riksvapnet, omgivet av Agnus
dei-ordens kedja med krönta lagerkransar, hållna av stående lejon och »krokodiler», samt
med krönta vasar. — Under ett privilegiebrev för bardskärareämbetet den ‘20h 1571.
Karolinska institutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
