Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasahovet som tongivande inom konstens och modets värld. Av Karl Erik Steneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig av Braunschweig, som gästade Karl IX vid hans kröning, anordnade
om aftonen på stora salen ett skådespel, varvid han och hans hovtjänare
alla voro förmummade och förklädda.
I de unga adelsmännens uppfostran ingingo även förberedelser för nu
skildrade sidor av hovlivet. För att kallas en fullkomlig »aulicus» eller
hovman, säger Per Brahe i sina levnadsregler för ungt adelsfolk, vore det ej
nog att kunna sitta till häst och föra sin glaven eller skjuta av sina bössor;
man måste även vara väl underrättad och brukad i flera ridderliga övningar,
såsom ringande, springande, fäktande, stenkastande, tornerande, rännande,
stickande m. m. sådant. Då först, när man kunde detta och annat, vore
det tid att begiva sig till ett kungligt eller furstligt hov för att söka komma
i något ansenligt kall och ämbete.
Hovet kunde emellertid även ställa vissa krav på vederbörandes yttre,
vilka det kanske icke alltid var så lätt att motsvara. När Johan III 1569
tänker inbjuda adelsmännen till sin kröning, säger han sig gärna vilja se
dem i en för deras stånd passande dräkt, varför de i tid borde skaffa sig
kläder, lämpliga för denna högtid och »efter det sätt, som nu brukligt är»,
alltså sydda efter rådande mod; om någon till äventyrs icke kunde detta,
eftersom det fanns föga sidentyg och kläde i riket, så skulle han
underrättas om att sådana varor med det allra första väntades från Tyskland till
Stockholm, dit han kunde skicka bud med beställning. För att igenkännas
hövdes det vidare adelsmännen att bära guldkedjor, och om man icke hade
råd att skaffa sådana, så kunde man för detta tillfälle ta och låna av
släkten. Det skulle ske » konungen till behag och riket till ära», som det i
liknande sammanhang heter. Efter dessa omtänksamma anvisningar får man
antaga, att adeln mangrant infunnit sig i värdigt skick, ad exemplum regis,
efter kungligt föredöme.
FOLDER VID DENNA SIDA. Hur det gick till i ett Vasaslott vid högtidliga tillfällen
veta vi genom beskrivningar men ej av någon skildring i bild. Vidstående interiör med
en scen frän festligheterna vid ett furstebröllop i Munchen 1568 kan ge en föreställning
härom, ehuru ramen och personerna äro andra. Det är deltagarna i ett mummeri, som
här inträda i festsalen, en grupp till kvinnor utklädda och maskerade män med facklor
i händerna. Att sådana förlustelser under samma årtionde förekommo vid Vasahovet
veta vi bl. a. av Erik XIV.s klädkammareinventarier. — Som modebild ger oss gravyren
den upplysningen, att en del herrar bära de tyska »pluderhosorna», en del andra slags
byxor, »Heerpankem, enligt det västerifrån inträngande modet; detta ger sig också
tillkänna i de korta spanska kapporna — kappor och mantlar buros även till inomhusbruk
— och i dammodets styva, framtill öppna överklådningar. Häri avspeglar sig den
blandning av modetendenser, som samtidigt är märkbar i Sverige. — Färglagd gravyr ur Hans
Wagner, »Kurtze doch gegrundte beschreibung etc.» (Munchen 1568). Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
