Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasahovet som tongivande inom konstens och modets värld. Av Karl Erik Steneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro nu som senare ofta en huvudingrediens i de furstliga textilierna
—-därav yrkestiteln pärlstickare — och man förstår, att Vasakonungarna skulle
ömma för det svenska pärlfisket. För en huva till Gustav Vasas blivande
drottning, Katarina Stenbock, hade stickaren Paul Turolth år 1552
levererat pärlor i följande poster: den 24 juni 983 stora pärlor, 327 något mindre,
387 ännu något smärre och 2,538 små pärlor; den 10 juli 233 stora pärlor,
842 något mindre, 3,214 små; den 16 jvdi 33 stora pärlor, 189 något mindre,
398 ännu mindre och 1,854 små; den 21 juli 516 stora pärlor, 330 något
mindre, 1,307 små; den 29 juli 35 stora pärlor; den 3 augusti 112 stora
pärlor; summa på de pärlor, som utgivits till en och samma huva: 20,327.
En hel koloni av huvudsakligen nederländska guldsmeder är under Erik
XlV:s tid verksam i Sverige, och dem ha vi att tacka för den kungakrona,
den spira och det riksäpple, vilka utfördes till kröningen 1561 och på grund
av sitt rika renässanssmide intaga en rangplats bland världens regalier.
Medan kung Gustav har krona av medeltida, öppen typ, införde Erik XIV
efter utländskt, troligen engelskt mönster den förnämligare formen med
slutna byglar. Sådant utseende fick redan hans faders begravningskrona,
och sådan blev hans egen kungakrona. Cornelius ver Weiden, vilken 1559
antagits i svensk tjänst, är dess mästare och sin tids främste guldsmed i
Sverige. 1 kronans dekorering ingå symboler för de kristliga dygderna samt
svenska, danska och norska riksvapnen. Ursprungligen skulle kungakronan
ha beställts i Antwerpen, och Erik önskade då ha en stor rund safir i
dess topp.
Ädelstenarna förknippades även med vidskepliga föreställningar, sålunda
ansågs safiren hl. a. skydda mot gift ocb stärka hjärtat, och till skydd mot
pest råder Johan III sin son Sigismund i Polen att närmast kroppen bära
hyacinter, vilka vore bättre än smaragder.
Renässansmänniskorna älskade att hölja sig i smycken, men under det
spanska modets inflytande viker det överlastade för det diskret
verkningsfulla. Tillfällen till studium av tidens smycken ge porträtten, som under
denna detaljerande konstepok visa tillförlitliga avbildningar av accessoi-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Vår äldsta kända porträttmålning är denna av Gustav
Vasas syster Margareta, utförd 1528. De bruna, stormönstriga halvärmarna, de vida
linneärmarna, den kolossala, plymprydda hatten, den höga guldkragen och de tjocka
halskedjorna samt de inramande, prunkande vapensköldarna äro uttryck för ett världsligt
praktbegär, som stär i stark kontrast till den fromma posen och det frånvarande
uttrycket. — År 1528 var Margareta gift med greve Johan av Hoya och befann sig i Lubeck,
varför porträttet troligen är utfört av någon nordtysk målare. — Gripsholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
