Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monumental stenhuggarkonst. Av Göran Axel-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. När rådet i Danzig 1625 utfärdar föreskrifter för mästerskaps
vinnande inom stadens bild- och stenhuggarämbete, bör bildhuggargesällen här
»bevisa sin hand och konst med en avritning av ett husbygge med port och
gavel på konstnärligt sätt ur arkitekturen».
De stenhuggare, som vid Vasakungarnas hyggen användes, voro mången
gång svenska män. Arten av kompetens skiftade naturligtvis, men till de
enklare arbeten, som alltid behövdes, såsom tillhuggning av golvsten,
trappor, lister, enklare portaler e. dyl., voro inhemska krafter säkerligen fullt
tillräckliga. När sedermera anspråken växte och uppgifterna försvårades,
kommer en tid, då utländska mästare i allt större omfattning börja anlitas.
De alltmera stegrade kraven på arbetets konstnärliga halt, önskemålet att
vara modern i stil och uppfattning, kunde ej tillfredsställande uppfyllas av
landets egna. Man fick då vända sig till utlandet, där ett stort antal män
av facket stodo redo att erbjuda sina tjänster, både vanliga hantverkare och
framstående mästare. Med förkärlek importerades folk från Nederländerna
och norra Tyskland, någon gång från Italien eller Balticum. Nästan utan
undantag utgöras de verkliga konstnärerna, bildhuggarna, som varit så
betydande, att deras namn gått till eftervärlden, av utlänningar. Bland annat
på grund av dessa omständigheter existerade i Sverige under 1500-talet ej
något egentligt sten- eller bildhuggarskrå. Först längre fram, mot slutet
av 1630-talet, skulle planerna på ett dylikt realiseras.
Man får utgå från, att de ledande byggmästarna och arkitekterna vid
de olika slotten själva i detalj uppgjorde ritningar till den dekorativa,
sten-skulpturala utsmyckningen och att stenhuggarna i allmänhet endast
ansvarade för det tekniska utförandet. Den mångkunnige Johan III deltog ofta
själv med skisser och förslag och lämnade till sina betrodda konstnärer
»schampluner» eller utkast, varefter dessa fingo rätta sig just »såsom vi på
ett papir något så när utkastat hafva».
STILAR OCH MÖNSTERBÖCKER.
Då det gäller bild- och stenhuggarnas verksamhet, måste tvenne
omständigheter särskilt framhållas. Dels att de dekorativa formelement, som
kommo till användning, företrädesvis hämtades från den italienska
renässansens förråd och ur de stora konstteoretikernas, Andrea Palladios,
Se-bastiano Serlios m. fl:s, stil- och mönsterböcker. Dels gör sig efter
århundradets mitt ett synnerligen starkt inflytande från den nederländska Floris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
