Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monumental stenhuggarkonst. Av Göran Axel-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inskriptioner, såsom bibelcitat, fromma sentenser el. dyl., vapensköldar,
sinnebildliga framställningar av religiös art m. m., eller också — vilket blev allt
vanligare ju längre fram i 1500-talet man kommer — syntes de avlidnas
figurer uthuggna på hällens flata, övre del. På olika sätt kunde utförandet ske
av de dödas bilder, där de tänkas ligga sovande eller döda på sina hyenden,
vanligen klädda efter sista modet: mannen i rustning med svärd, hjälm och
stridshandskar, hustrun i festdräkt eller sorgedok, båda med fromt knäppta
bänder. Ibland synas de stå under ett slags portalartad överbyggnad.
Stundom begränsade man sig till en enkel konturristning i stenen, men oftast
höggos figurerna ut i lägre eller högre relief. Det förefaller, som om en
strävan mot full friskulptur utmärker århundradets gravhällar ju längre
fram i tiden man kommer. Så småningom lösgöra sig figurerna helt och
resa sig upp i knäböjande eller stående ställning, samtidigt som de
arkitektoniska elementen ej endast antydas utan komma till fullt utförande i
form av kolonnburna baldakinöverbyggnader eller, om det gäller en
vägg-grav, av höga, i flera våningar indelade praktfasader bakom sarkofagen
eller gravtumban.
Gravhällarna med figurutsmyckning förekomma rikligast under
1500-lalet och mera sparsamt under 1600-talet, då de erhålla ersättare i de
alltmera vanliga epitafierna.
FURSTEGRAVARNA OCH DERAS MÄSTARE.
Medan de hundratals gravhällarnas mästare nästan utan undantag
förblivit obekanta för eftervärlden, kunna vi bakom de furstliga
gravmonumenten under Gustav Vasas och hans söners tid i flera fall återfinna kända
konstnärspersonligheter. Typiskt är, att samtliga dessa gravar antingen äro
beställda från utlandet och helt eller delvis färdighuggits där, eller också
äro deras upphovsmän främmande, till Sverige inkallade bildhuggare.
Främst i raden kommer Gustav Vasas eget ståtliga monument i
Uppsala domkyrka, uppfört över konungen och hans båda gemåler Katarina
av Sachsen-Lauenburg och Margareta Leijonhufvud (om dessas under
konungens livstid utförda sarkofager se ovan). Graven beställdes efter den
gamle konungens död av den 1558 från Nederländerna inkallade målaren
och bildhuggaren Willem Boy, en Florislärjunge från Mecheln. Han är vår
äldre Vasatids duktigaste skulptör. Gravvården var under arbete i
Antwer-pen åren 1562—72. Till Sverige anlände den — efter åtskilligt trassel av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
