Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Finland. Från Claes Christersson Horns tid till Per Brahes. Av Eric Anthoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Sågu i väster, fortsatte över skärgården i Åboland till Åland och
därifrån nordostvart till nuvarande Nystadstrakten, där i det gamla Kaland
Svensk-Vemo var eget tingslag. Efter ett avbrott vidtog den åter på
fastlandet norr om Kumo älv och fortsatte utmed kusten ända till
Karleby-nejden.
ALLMOGEKULTUREN.
Under tidernas lopp har den svenska bygden växlat både omfattning
och karaktär. Tidigt har den tunna bosättningen öster om Kymmene älv
utplånats. Den försvagades vid övergången till nya tiden av ryska
härjningar och uppsögs av den finska bebyggelsen. I Nyland väster om
Kymmene hade den svenska bosättningen från kusten sökt sig uppåt land.
Bya-namn som Klemetskog och Evitskog tala ännu om, huru ödeskogar togos i
besittning. Mången gång bildade dessa skiljelinjen mellan kustlandets
svenskar och inlandets tavaster. Vid större handelsvägar, framför allt vid
Borgå å, nådde den fasta finska bosättningen nära kusten. Annars tyckas
blott finska fiskare och jägare trängt så långt, och kustområdet togs helt i
besittning av svenska jordbrukare. Redan på 1540-talet hade bebyggelsen
i Nyland fått den omfattning, den skulle ha långt in på 1700-talet. Den
svenska bosättningen utbredde sig likväl på den finskas bekostnad i västra
Nyland, medan en tillbakagång kan skönjas i öster. En sådan inträffar
även i Egentliga Finland. Redan under medeltiden har den svenska
fast-landsbosättningen här gått tillbaka, och under nya tiden fortskrider
för-finskningen. I Svensk-Vemo är den fullbordad under 1500-talet, medan den
fortlöper i Sagu och Bjärnå under följande århundraden. Liknande är
förhållandet i skärgården norr om Åbo och vid Satakundakusten. Det
närmare förloppet vid dessa nationalitetsförändringar undandrar sig vår
kunskap. Ställvis, såsom i västra Nyland, har den högre svenska kulturen fört
med sig, att finsk bondebefolkning medvetet tillägnat sig svenskt språk.
Annars synas ekonomiska förhållanden ha betingat nationaliteternas expansion
på varandras bekostnad. Dels ha de svenska jordbrukarna genom större
ekonomisk styrka förmått utbreda sig på sina fattigare finska grannars
bekostnad genom inköp av dessas hemman. Något sådant ligger troligen
bakom, då de sista finska hemmanen i Pargas socken i Åboland på 1500-talet
övergå till svenskar. Å andra sidan visar den svenska kustbefolkningen
tidigt benägenhet för sjöfart och därmed förbunden emigration. I den mån
tomrum uppstå, fyllas dessa ofta av finnar. Sådant omtalas från senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
