Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Finland. Från Claes Christersson Horns tid till Per Brahes. Av Eric Anthoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tider i Åboland. Där en nationalitetsgrupp på olika sidor varit omgiven
av en annan, har den lätt denationaliserats, försvenskats eller förlinskats.
Det förefaller dessutom, som om svenskarna haft lättare att tillägna sig
finnarnas språk än finnarna svenskarnas. Den svenska befolkningen har
därtill såsom bosatt vid kusten och de stora färdevägarna varit svårare
utsatt för krigens och pestens härjningar än den mer isolerade finska
inlandsbefolkningen. Detta låter sig påvisa också i Österbotten.
I Österbotten var bosättningen i nya tidens början gles. Bebyggelsen
var samlad vid kusten ocli kring älv- och ådalarna. Vida områden mellan
vattendragen och uppåt land lågo obrukade. Möjlighet till kolonisation
förelåg. Då Gustav Vasa på 1550-talet igångsatte en nyodlingsverksamhet
i det inre landets ödebygder, deltogo svenska österbottningar i »Pedersöre
erämarks» befolkande. Det var längst i norr, där den svenska bosättningen
ännu i dag såsom en kil inskjuter i det finska bosättningsområdet. Minnen
av kolonisationen skönjas alltjämt i upplandets ortnamn, men varaktig blev
inte den svenska bebyggelsen längst in i landet. Svenskarna uppgingo i den
omgivande finska befolkningen. Närmare kusten fortbestod den svenska
bebyggelsen. Mot slutet av 1600-talet och i synnerhet under 1700-talet ökas
befolkningen. Bosättningen tar nu delvis i besittning området mellan
ådalarna. Storskiftet sätter fart i nyodlingarna. Hemmansklyvningarna
förändra bygdens karaktär. Från att tidigare ha hyst en femtedel av hela den
svenska befolkningen i Finland rymmer Österbotten mer än en fjärdedel
vid ingången till 1800-talet.
Den svenska bebyggelsen omfattade vida sträckor av Finland. Dess
andel i hela landets befolkning var relativt stor, ty det inre landets
skogsmarker lågo till stor del obebodda. En finsk forskare (Voionmaa) gör
gällande, att den svenska befolkningen under medeltiden nått sin högsta
relativa styrka. För år 1610 har den beräknats till i runt tal 70,000 personer
på en totalbefolkning av 400,000 eller till en dryg sjättedel av Finlands
befolkning. Må det tillåtas att här ge uppgifter även om den senare
utvecklingen. För år 1749, vid tiden för tabellverkets inrättande i Sverige, räknar
man med 87,000 svenskar, därav 76,000 på landsbygden, d. v. s. drygt en
femtedel av befolkningen i den genom Nystads- och Åbofrederna minskade
svenska andelen av Finland. Mot slutet av föreningen med Sverige
tillväxte den svenska befolkningen raskt. På finskt håll var tillväxten dock
snabbare, ty i det inre landets vidsträckta ödebygder funnos rika
odlings-möjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
